Det är förbifart Stockholm som får mig att tänka på trafik. Och politik. En två mil lång motorväg väster om Stockholm, mestadels förlagd i tunnlar, till ett pris av 27 miljarder. Det mesta av pengarna ska komma från stockholmarna själva, från trängselskatten.
I veckan har regeringen gett grönt ljus. Beskedet möttes genast av hård kritik från Vänsterpartiet och Miljöpartiet som menade att det är ett hån i en tid när miljöansvaret står högt på den politiska dagordningen. Detta är ideologiskt drivna partier där visionen om framtidens samhälle hårt styr de beslut som ska fattas i dag. På sätt och vis beundrar jag den inställningen; att stå upp för sin vision oavsett all skit som hälls över en.
Men den politiska verkligheten ser annorlunda ut. Politiken kan inte styra allt. Försök i den riktningen gjordes i länder strax öster om oss under 1900-talet. Det gick inte särskilt bra. Politik är en faktor som bidrar till att styra ett samhälle. Men politiken måste samverka med en rad andra krafter: näringslivet, marknaden, intresseorganisationer och inte minst viljan hos var och en av oss som är medborgare i ett fritt och öppet samhälle. Var och en av oss fattar ständigt beslut som påverkar samhällsutvecklingen. Vi bosätter oss på landet och gör oss beroende av vägar och bilar. Vi åker till Thailand på semester. Vi satsar alla våra pengar och mer därtill på ett husbygge nära en sjö. Några av oss röker och dricker alkohol. Allt detta får vi göra eftersom vi lever i ett demokratiskt samhälle. Vi får göra det - fast det ur ett samhälleligt perspektiv kanske inte är några kloka beslut.
Nej, politiken kan och bör inte styra allt. Det betyder naturligtvis inte att politik är meningslöst, bara att förutsättningarna ser annorlunda ut i verkligheten än i Miljöpartiets och Vänsterpartiets ideologiska rimstugor. Politik är att förstå sin samtid och fatta de beslut som är nödvändiga och rimliga med tanke på hur vi vill att en långsiktig utveckling ska se ut.
Vilket för oss tillbaka till Stockholms förbifart. En rad stora och små beslut av enskilda människor, myndigheter, näringsliv och politiker har lett fram till att Stockholm behöver en förbifart. Fråga dem som sitter i köerna in och ut ur Stockholm varje dag.
Finns det några alternativ, som att bygga om Essingeleden? Knappast.
Så bygg den då!
Men till politikens ansvar hör också kravet på helhetssyn, i det här fallet att se till miljön. Låt oss därför hoppas att löftena om en förbättrad kollektivtrafik inte bara blir tomma ord. Och du och jag kan ta vårt ansvar genom att se till att nästa bil blir en miljöbil. Företagen kan ha videokonferenser och få tjänsteresenärerna att ta tåget i stället för flyget. Och regeringen kan besluta att bygga Ostlänken. Så bidrar vi alla till att utvecklingen går i rätt riktning. Samtidigt som köerna i Stockholm minskar.