Byggnadsarbetareförbundet i Stockholm, Byggettan, planerar att utvidga sin blockad mot det lettiska företag som efter en offentlig upphandling fått kommunens uppdrag att bygga en skola i Vaxholm.
I går anslöt sig även Elektrikerförbundet till blockaden. En fackligt solidarisk handling - om än inte mot de lettiska byggjobbare som behöver tjäna svenska kronor för att försörja sina familjer på andra sidan Östersjön.
Framöver kan de lettiska arbetarna förhindras att arbeta genom att fackförbunden drar in deras transporter till och från arbetet. De kan till och med kastas ut från hotellen där de bor och äter.
"Det finns mycket man kan koppla in och koppla vidare på", sade Byggettans stridslystne ordförande Torgny Johansson i Ekot i går.
De svenska fackförbunden må juridiskt sett vara i sin fulla rätt. Men det är ingen vacker syn som möter letterna i Vaxholm. De hindras att utföra sitt arbete genom en sällsamt aggressiv blockad - trots att de inte utsatts för någon rovdrift av sin arbetsgivare.
I realiteten betyder det att EU:s grundprinciper om fri rörlighet och en gemensam marknad sätts ur spel. Byggnads vinner, nyblivna EU-medlemmar förlorar.
Men statsminister Göran Persson misstycker inte. Häromdagen upprepade han ordet "övergångsregler" och luftade sin rädsla för en friare arbetskraftsinvandring:
"Det handlar inte bara om byggnadsarbetare, utan också till exempel dataprogrammerare från Indien eller folk i vården. Det blir ett helt nytt Sverige."
Så hjälper en politiker till att skapa irrationella fobier i samhället. Ändå vet statsministern rimligen att den utländska arbetskraften faktiskt behövs, och att dynamiken måste öka i ett åldrande EU.
Kanske gäller det att skifta perspektiv för en stund:
I de baltiska huvudstäderna har svenska byggfirmor byggt otaliga hotell, bankpalats och skyskrapor. Delvis med svenskimporterad arbetskraft. Men ester, letter och litauer har hittills avhållit sig från de mest pinsamma formerna av protektionism.