Kritiken mot granskningsavsgifterna inom byggbranschen har tilltagit på senare år. Kritiken har politiska förtecken. Sålunda framställer marknadsliberala gläfshundar både granskningsarvodet och mätningsavgiften som ett uttryck för Byggnads fundamentalistiska ambitioner. Arvodena/avgifterna beskrivs inte sällan som den typ av beskyddarverksmahet som maffian ägnar sig åt. Dessvärre har Byggnads gjort sitt bästa för att underblåsa kritiken. Trots påstötningar har facket avstått från att öppet och fullständigt redovisa hur avgifterna används. De f d byggnadsarbetare som med benäget bistånd av Sveriges Byggindustrier lyfte frågan till Europadomstolen hävdade att pengarna slussades vidare till socialdemokraterna.
Vilka konsekvenser får domen i Europadomstolen? Påståendena att Byggnads måste upphöra med granskningsarvodet stämmer inte. Däremot måste redovisningen bli bättre - ett självklart krav, som Byggnads borde tillgodosett för länge sedan. Arvodets utformning ryms inom ramen för kolleketivavtal - vilket den ofta insiktsfulle arbetsmarknadsministern, Sven Otto Littorin, framhöll i går.
Granskningsarvodet tillkom 1976 och kan beskrivas som en möjlighet för Byggnads att få inblick i den lokala lönebildningen. Verktyget framstår i-dag som viktigare än på mycket länge, med tanke på den flitiga förekomsten av mindre byggföretag som profiterar på billig, ofta utländsk arbetskraft. Ska granskningsarvodet överleva den samlade borgerlighetens eskalerade kritik, måste Byggnads vinnlägga sig om att beskriva och förklara arvodets syfte. Byggnads förhandlingschef Gunnar Ericsson påstod i går - i en intervju i Byggnadsarbetaren - att regeringen inte förstått syftet med granskningsravodet. Därför fällde Europadomstolen Sverige för brott mot Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Ericsson och Byggnads gör det för tok för lätt för sig. Kritiken mot arvodena förekommer även bland Byggnads medlemmar. I stället för att låtsas som att allt kan fortsätta som tidigare måste Byggnads visa ödmjukhet och klart och entydigt visa att arvodesintäkterna ej används till annat än att kontrollera löner.
Kommunstyrelsen i Linköping beviljar ekonomiska föreningen Ulrika Butik & Café ett lån på 300 000 kronor. Ett utmärkt beslut. Politikerna fattar att butiken mitt i byn är Ulrikas bultande hjärta.
Maud Olofsson och Göran Hägglund är odugligast i regeringen. Det har Correns läsare bestämt. Jag förhåller mig som alltid neutral och objektiv. Trisslottvinsten tillfaller Lisa Lundell-Karlberg, Motala, och Susanna Kellgren (mejla adress. Susanna!). Lisa menar att självaste statsministern är odugligast, Susanna röstar på Anders Borg. Helena Johansson, Linköping, (som tycker att samtliga ministrar är lika odugliga) kan glädja sig åt ett bokpris. Sak samma med Allan Svensson, Kisa, som röstar på Lars Leijonborg ("När Leijonborg går in i vedboden går sågbocken ut."). Anders Carlenius framhåller i ett mejl att frågeställningen "Vem är regeringens odugligaste minister?" är tarvlig och respektlös. Mejla din adress, Anders, så kommer en bok på posten. På fredag kör vi igen. Bland vinsterna: Cd med Elvis.