Och som väntat gick stämman på partistyrelsens linje om status quo på arbetsmarknaden: Några krav på att förändra eller slopa dagens turordningsregler finns inte med i M:s politik de närmsta åren. Däremot ett konstaterande om att arbetsrätten kan vara ett hinder för unga och invandrare att komma in på arbetsmarknaden. En eftergift som Moderata ungdomsförbundet tvingade fram.
För partiledningen innebär det här att ett av de största hoten mot en fortsatt förnyelse av M är undanröjt. Men argumentationen om varför lagen om anställningsskydd, las, bör vara oförändrad haltar.
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin slog fast att det inte blir färre varsel eller fler jobb för att turordningsreglerna ändras för exempelvis unga och att eländet (arbetslösheten) i stället då drabbar andra: Äldre, sjuka och lågproducerande, vars chanser att komma tillbaka till arbetsmarknaden är mer eller mindre obefintliga.
Men äldre, sjuka och lågproducerande mår nödvändigtvis inte bäst av att till varje pris stanna kvar på samma gamla jobb. Många skulle må mycket bättre om de i stället gavs bättre möjligheter, hjälp och stöd att hitta ett annat arbete.
Det kan dessutom inte vara företagens primära uppgift att ta ansvar för att äldre, sjuka och lågproducerande inte hamnar i utanförskap. Då riskerar företagen att duka under i dagens stenhårda konkurrens - när de i stället behöver växa sig större, skapa fler arbetstillfällen och på så sätt bidra till finansieringen av den gemensamma välfärden.
Att de nya Moderaterna hellre kramar facket än företagen är sedan flera år tillbaka en viktig del i strategin att erövra och behålla regeringsmakten. En strategi som många moderater köper för att många väljare gör det. Men långt ifrån alla är nöjda. En viktig fråga inför valet nästa år är därför var alla moderater som undrar var idealen har tagit vägen ska vända sig.
En inte alltför kvalificerad gissning är att Centern kan locka en hel del vilsna gammelmoderater. Inte minst efter Maud Olofssons utspel på Brännpunkten (SvD 29/8), där hon i bjärt kontrast till Fredrik Reinfeldt och M slår fast att Allians för Sverige måste våga tänka nytt för att vinna valet 2010. Att vara bäst på att administrera Sverige är inte målet, konstaterar Olofsson och pekar ut jobben, miljön, jämställdheten och en politik som sätter människan före systemet som de områden där allianssamarbetet måste utvecklas.
När det gäller las är Olofsson glasklar: I nästa mandatperiod kommer C att prioritera en reformering. Det är ett välkommet besked.
Arbetsmarknaden ser inte ut som den gjorde när las kom till. Den förändras dessutom i allt snabbare takt. Undantag från turordningsreglerna är numera regel. Las i dess nuvarande form har helt enkelt spelat ut sin roll. Det, inte politiska strategier, måste vara utgångspunkten för ett trovärdigt borgerligt regeringsalternativ.