Olofsson avvisade Mona Sahlins lilla invit som S-ledaren sände ut om ett eventuellt blocköverskridande samarbete för det fall Sverigedemokraterna skulle ta plats i riksdagen efter valet. Det var en tydlig markering att Centerpartiet är troget alliansen och inte har något intresse av att upprepa några historiska samarbeten med Socialdemokraterna.
Olofsson sattes på prov när hon pressades av Anna Hedenmo och Mats Knutson om kompromisser som C tvingats till under den gångna mandatperioden. Centerledaren fick en svettig start på kvällen då hon krävdes på en förklaring varför C backat från sitt krav på obligatorisk ursprungsmärkning av livsmedel. Enklast hade varit att erkänna att i den här frågan blev hon överkörd av övriga i alliansen. Istället krånglade hon till det genom att dels lägga över ansvaret på producenterna, dels få det till att en önskan om ett obligatorium inte prompt måste betyda lagstiftning. Argumenten var inte särskilt övertygande. Har Olofsson otur är det det som blir mest ihågkommet från utfrågningen.
Hon lyckades bättre med förklaringen på varför C svängt i kärnkraftsfrågan. "Det har gått sådär", sammanfattade Olofsson sitt tidigare långa kärnkraftsmotstånd. Tack vare C:s kompromiss fick regeringen till en hållbar och trovärdig överenskommelse i energipolitiken. Olofsson värderade en sådan högre än att stryka de egna leden medhårs. Priset kan dock bli högt för henne vid en eventuell valförlust.
På så vis är Olofsson raka motsatsen till Lars Ohly. Medan Olofsson uppenbart värnar om allianssamarbetet och är villig att göra vissa uppoffringar för att det ska hålla ihop, fungerar Ohly tvärtom. Visst har han fått gå med på vissa uppgörelser, såsom betyg i grundskolan och vinster i välfärden. Men att han sålt sig dyrt och egentligen inte ändrat uppfattning, påpekar han gärna.
Ohly skulle kunna uppfattas som en ärligare politiker. Men genom sitt agerande slipper han också att stå upp för de rödgröna överenskommelser som han tycker är besvärande. Det ansvaret värjer sig inte Olofsson från. Hon står för de kompromisser alliansen gjort. I chatten under Olofssons utfrågning kallade en tittare henne för "Reinfeldts bitch" - något som inte upprörde henne särskilt. Däremot verkar hennes parti förlora på det. C har backat i opinionsundersökningarna. Vänsterpartiet har i stället gått framåt och Ohly kan knappast anklagas för att vara Sahlins "bitch". Förhållandet är snarare det omvända.
Om opinionsläget för blocken står sig blir det ändå Olofsson som skrattar sist. Då vinner alliansen och C sitter kvar i regeringen. Ohly får vänta ytterligare minst fyra år på en ministerpost och verkligt inflytande över svensk ekonomi - och det vinner vi alla på.