Moderaternas, folkpartiets och kristdemokraternas lockropklingar förgäves. Centern i Linköping lyssnar inte på det örat. Närövriga borgerliga partier vill bilda gemensam allians med centern införvalet nästa år, hänvisar centern till pågående samarbete medsocialdemokraterna. Det betyder inte att centerpartiet vägrar, ievighet, amen, att slå sina påsar ihop med m, fp och kd. Allt beror påvalutgången. Centern håller alla dörrar öppna.
Centern, som har sex av fullmäktiges 79 mandat i fullmäktige, harknappast förlorat på det organiserade samarbetet med socialdemokraterna(31 mandat). Det rödgröna samarbetet inleddes 1998, då ävenmiljöpartiet var med. I valet 2002 erövrade centern två nya mandat.Även socialdemokraterna gick starkt framåt (tre nya mandat).
Den borgerliga oppositionen i Linköping har det inte lätt. I och medatt den styrande Folkrörelsealliansen ligger långt framme i fråga omtill exempel konkurrensutsättning, en av borgaralliansens paradgrenar,är det svårare för m, fp och kd att profilera sig. Men försöka duger.Därför ligger de tre borgarpartierna i hårdträning inför valet. Måletär "en politisk kursomläggning i Linköping". Att döma av de röksignalersom hittills sänts ut från det borgerliga högkvarteret handlar det omfortsatt privatisering av den offentliga sektorn och ökade klyftor ochsegregation. "Nytänkandet" bär den traditionella högerns konturfastasignum.
Att m, kd och fp tydliggör skillnaderna i lokalpolitiken är utmärkt.Därmed blottläggs de ideologiska dimensioner som annars ofta lyser medsin frånvaro i kommunpolitiken. Därmed framstår det vidare somobegripligt hur centern plötsligt skulle kunna byta fot och liera sigmed borgarbröderna. Det är uppenbart för var och en att centern iLinköping har mer gemensamt med s än med m, fp och kd. De två styrandepartierna bör gemensamt göra välfärdspolitiken till huvudfrågan i nästaårs valrörelse. Skolpolitiken inte minst. Vad borgarna vill är enhämningslös miljonrullning till "friskolorna". Bengt Olsson(fp)medger i Corren att "friskolorna" är dyrare än kommunala skolor, meneftersom ideologin är viktigare än omsorgen om skattebetalarnas pengar,prioriterar borgarna de kostnadskrävande och segregerande"friskolorna". Ideologin är inte död. Inte ens i Linköping.