Göran Persson höll tal på socialde mokratiska distriktets 100-årsjubileum i Sörmland i helgen. Han var arg. På centern. Anledningen var i första hand den artikel centerledaren Maud Olofsson och den utbildningspolitiske talesmannen Sofia Larsen skrev på DN debatt.
Där förklarade de nämligen i bästa moderatstil att det var ett misstag av dem att stödja den stora gymnasiereformen 1992 och att de nu sett att konsekvenserna inte alls blev de avsedda, varför de lägger om sin skolpolitik.
Gymnasiereformen var ett beslut som togs i bred politisk endräkt, från höger till vänster. Man ville att alla elever skulle ges högskoleförberedande kompetens. Men resultatet har blivit att en skrämmande hög andel av eleverna lämnar skolan utan slutbetyg för att de har tvingats läsa ämnen de inte har anlag för.
Folkpartiet var det första parti som reagerade mot detta och krävde att reformen skulle rivas upp. Sedan dess har andra följt efter och yttrat kritik i varierande tonarter. Men socialdemokraterna har envist vägrat medge något fel.
Nu hävdar Persson att centern vill återinföra de klyftor som rådde på 70-talet. Hans kamrater skulle inte fått någon chans att utbilda sig i centerns drömsamhälle, menar han.
Nonsens, förstås. Att alla inte skall tvingas till teoretiska studier innebär förstås inte att de som har läshuvud blockeras från det bara för att de är mindre bemedlade. Och det vet Persson. Vad han gör är att ta de poäng han förmår på att centern målmedvetet lösgör sig från det gamla arvet av samarbete med socialdemokratin till förmån för den borgerliga alliansen.
Centerväljare skall veta att deras parti går åt höger, är Perssons signal.
Och det är ju helt sant. I dag finns inte ett korn av intresse för ett återuppväckande av det historiskt frekventa samarbetet med socialdemokraterna hos centerns ledning. Vad vi istället sett, exempelvis i form av en sprucken försvarsuppgörelse och en pågående omsvängning av kärn-kraftspolitiken, är ett tydligt förborgerligande av partiet.
Och det är knappast dagsländefenomen. Ser man till partiets ungdomsförbund vrids där politiken i högerriktning i en takt som får moderpartiets gradförskjutningar att te sig futtiga. Det är inte bara att man hyllar äganderätten och försvarar kärnkraften, nu senast har man fastnat för tankar på att införa yrkesarmé och låg så kallad platt skatt.
För tio år sedan hade sådana diskussioner uppfattats som revolutionära om de förts i centerrörelsen. Nu mejslas de fram av partiets påläggskalvar.
Partiets omorientering ter sig varaktig. Frågan är hur långt förborgerligandet av centern kan gå. En antydan ges rimligtvis på partiets stämma i juni, då kritiska röster säkert kommer att göra sig gällande.
Frågan är bara hur många de är. Hittills har det utåt sett inte märkts några tecken alls på att partiet kommer att bromsa in på sin nya färd. Persson har anledning att vara frustrerad.