Landshövding Björn Eriksson och Correns ledaravdelning faller på knä för det kinesiska tillväxtundret. Den senare går längst: "Vi har/.../att lära av det kinesiska folkets fantastiska kraftsamling: det är den enorma strävsamheten, viljan att bli bättre, beslutsamheten att ständigt överträffa sig själv som vi skall låta oss inspireras av. Det måste vi helt enkelt göra."
Halleluja!
Jag har talat med företagare om Kina. De suckar. Uppgivet. De säger så här: "Hur ska vi kunna konkurrera med företag som använder de anställda som en slit- och slängvara?"
1996 framhöll Göran Persson Kina som ett föredöme. Correns ledaravdelning exploderade av raseri. "Anstötligt" skrev Corren: "Kina är sannerligen inget land som förtjänar att hyllas av Sveriges statsminister."
I Kina är löntagarna livegna. Staten, dvs kommunistpartiet, kontrollerar facket. Fackligt oppositionella avskedas, kastas i fängelse eller placeras på mentalsjukhus. Strejker är olagliga. Konkurrenskraften bygger på exploatering av de anställda. Ett exempel: År 2010 väntas Kina stå för hälften av världens klädexport. De kvinnliga arbetarna arbetar 12-16 timmar per dygn, sju dagar i veckan, med extremt låga löner. De bor i sovsalar i fabrikerna. Är det den strävsamheten och beslutsamheten vi ska låta oss inspireras av?
Corren och andra borgerliga ledarsidor öser spannvis med kritikvatten över regeringens samröre med vänsterpartiet. Den kommunistiska enpartistaten i Kina är däremot ett föredöme.