En stund senare skedde det igen, fast i det andra tornet. Sedan ytterligare försök krascha flygplan mot olika mål. Närmare 3000 människor dödades, flera tusen skadades och den dagen förändrade vår värld.
Ett globalt krig mot terrorismen proklamerades av dåvarande president Georg Bush. Den som inte var med, var mot. Afghanistan angreps för att slå ut de miljöer där terrorgruppen Al Qaida hade frodats, ett krig som fortfarande pågår och som skapar politiska spänningar i många länder som deltar i detta.
Kriget mot terrorismen innebar också att omfattande kontroll- och säkerhetsåtgärder vidtogs. Det påverkade, och påverkar, vardagslivet för nästan alla människor i vår del av världen.
Attentaten i New York den dagen öppnade också för en stark kritik mot islam och muslimer som ökat motsättningarna mellan människor och länder. Rasism har förvisso funnits långt före det datumet, men den har blivit mer närvarande efter den 11 september.
Extremismen växer. Hat förpestar. Ett exempel är den planerade Koranbränningen i Florida, pådriven av en obskyr pastor, men som blivit politisk sprängstoff. Och publicering av Muhammed-karikatyrer har lett till kravaller, dödshot och ställt yttrandefrihetens gränser i centrum även i vårt land.
Säkerhets och övervakningsfrågorna har skakat om många samhällen. Guantanamo blev ett begrepp, inte bara namnet på den kubanska lilla stad är misstänka terrorister hölls fångna utan rättegång och där man använde tortyr. Hos oss har den så kallade FRA-frågan sin bakgrund i upplevda säkerhetsbehov efter den 11 september. Den så kallade CIA-affären med utvisningen av påstådda terrorister är en skamfläck.
Metoder för telefonavlyssning, kontroll av mejl, polisingripanden, rättsprocesser som normalt sett anses främmande för vår typ av samhällsystem har införts. I olika grad har vi tänjt på våra värderingar och hur dessa speglas i vårt samhälle. I några länder mer, i andra mindre.
Kriget i Afghanistan innebär också att vi tvingas kompromissa med värderingar och det som är normalitet. Inte det som handlar om våldsanvändning som princip, det finns det folkrättlig grund för men många dödade oskyldiga civila, överseende med valfusk och allianser med politiker och personer (till exempel misstänkta krigsförbrytare, våldsamma krigsherrar och knarksmugglare) som vi normalt sett inte skulle vilja ha vid våra bord har ingåtts.
Vad gör denna typ av eftergifter med oss och våra värderingar?
Väldigt lite av detta problematiseras, oavsett ståndpunkten och bedömningen när och hur världssamfundet ska kliva av sitt militära engagemang där. Huvudfrågan är inte tolkningen av några FN-resolutioner.
Man får inte ha några illusioner om vad Al Qaida och deras anhängare är för typ av människor. Deras metod är våld, terror och död. Men av det följer inte att den demokratiska staten och samhället kan tänja på sina grundvärderingar hur mycket som helst. Det är en ofantligt svår kompromiss. Vi borde tala om den mer. Var finns den i valrörelsen?