På tåget som stod kvar på spåret fanns frusna och hungriga resenärer. Överfulla toaletter gjorde inte livet direkt enklare. Passagerarna hämtades senare med evakueringståg och körda till stationen i Norrköping.
Felet denna gång berodde på en nedriven ledning, en olyckshändelse. Det är förhållanden som företaget, och inte heller Trafikverket, kan rå över. Sådant händer, men det allvarliga är hur företaget agerar när sådana situationer uppstår.
Det är inte så många dagar sedan som SJ:s ledning bedyrade att man lärt av misstagen från kaoset förra året. Allt skulle det bli bättre. Passagerarna skulle få klarare information, färre förseningar, bättre ersättning vid föreningar och inställda tåg och vinterunderhållet skulle förbättras.
En del har säkert gjorts, och mer är på gång. Men den bild av bristande empati, urusel informationshantering och vilsenhet som tonar fram gör att det måste finnas kulturproblem i företaget. Ingen förväntar sig felfria och en alltid prickfri tågtrafik. Men resenärer och samhälle förväntar sig assistans och korrekt information när det blir problem. Så lite och så mycket.
Spårbunden trafik är långsiktiga investeringar. Det tar många år från beslut till genomförande. Slarvas det, och snålas det med, underhåll och skötsel så kommer konsekvenserna. SJ har tidigare erkänt att man kört sin tåg och vagnspark för hårt och en del av problemen har sin grund i detta. Det är inte ovanligt med lösa säten, trasiga toaletter och icke fungerande dörrar. Vissa perioder har vart annat tåg varit sent. Man har fått ställa av lok och tågset för att reparera och lappa. Någonstans här finns huvudförklaringen till varför det ser ut som det gör. Därtill företagskulturen i SJ, som lyckas infria alla negativa föreställningar som finns om det företaget ända sedan Stefan Demert sjöng sin berömda sång "SJ SJ gamle vän"
Förklaringar som avreglering och konkurrens på spåren är mer långsökta.
När det gäller underhållet av spåren så är det Trafikverkets uppdrag och ansvar. Allt som sker är inte SJ:s fel. Det råder kapacitetsbrist. Ett ganska stort investeringsprogram ligger, som det tar många år innan det blir verklighet. Mer resurser borde tillföras. Regeringen utmanas här av oppositionspartierna, som vill ha större satsningar än dem regeringen sjösatt. Här borde det finnas möjlighet till en blocköverskridande uppgörelser i riktning mer pengar till både underhåll och investeringar för tågtrafiken. Det skulle vara något som uppskattas av hela folket.
Miljöpartiet begärde igår en extra riksdagsdebatt med anledning av läget. Regeringens roll och ansvar ska givetvis granskas och debatteras, men just i detta fall behöver ansvarsutkrävandet breddas. Det är nu dags att SJ:s ledning, både VD och styrelseordförande, får ta sitt ansvar för missgreppen.