Det är mycket som upprör i historien om Kerstin Gunnarsson i Åtvidaberg - som i höstas dömdes för misshandel av en nioårig pojke.
Pojken hade tillsammans med kompisar trakasserat Kerstin Gunnarsson och hennes grannar i flera år genom att kasta sten, bär och kvistar på fönsterrutor och balkonger. Till slut fick hon nog och drämde till pojken med sin käpp.
Misshandelsdomen upprörde många i Åtvidaberg. Många bidrog därför till Spelhörnans insamling till Kerstin Gunnarsson, så att hon skulle slippa ta av sin pension till dagsböterna på 2 000 kronor.
Upprördheten går att förstå. Kerstin Gunnarsson är också ett offer. Men att ta ut den på en nioåring och hans familj genom att skära sönder bildäck och skicka hatbrev är helt fel. Pojken är ett barn. I stället för hot och hat behöver han stöd och hjälp.
Den energi och det engagemang som uppenbarligen finns i Åtvidaberg bör därför läggas på att försöka gå vidare - inte på att älta det som redan har hänt.