Sedan bokmomsen sänktes vid årsskiftet 2001-2002 blomstrar bokbranschen. Nu är det dags att också slopa tidningsmomsen som infördes 1996, eller åtminstone sänka den.
Sällan har det framgått så tydligt som i bokbranschen vad en skattesänkning kan få för positiva konsekvenser. Det säljs böcker som aldrig förr och kurvorna pekar uppåt för alla berörda: förlag, grossister och bokhandlare. Författarna tjänar mer pengar och bokälskarna kan hänge sig åt sin passion till märkbart lägre pris.
Så positivt kan inte utvecklingen för tidningsbranschen beskrivas. I mitten på 90-talet fick tidningarna kännas vid stora kostnadsökningar när pappersbruken höjde priserna kraftigt och distributionen dessutom blev dyrare. Som kronan på verket infördes vid nyåret 1996 moms på dagstidningar.
Många tidningar avstod från att fullt ut kompensera fördyringarna genom att höja prenumerationspriset. Det fanns en befogad oro för att höjda priser skulle få läsare att säga upp sin prenumeration.
Färre läsare betyder inte endast att tidningsföretagens intäkter minskar. Än allvarligare är det om människor inte anser sig ha råd att ha en tidning och därmed kunna hålla sig ajour med nyheter, opinions- och debattmaterial.
Tidningsmomsen, som grundas på reklamintäkterna, har också fått inbyggda orättvisor till tidningarnas nackdel, eftersom utvecklingen gått därhän att direktreklam, reklam i radio, tv och på internet inte är momsbelagd.
Tidningsmomsen var avsedd att ge staten ekonomiskt utrymme för ökat presstöd till särskilt behövande tidningar. Det är en besynnerlig presspolitik, att först införa moms och försämra förutsättningarna för hela branschen och sedan pytsa in mer statsbidrag till nödställda och mestadels redan bidragsberoende tidningar. Övriga tidningar har lämnats åt sitt öde och har genom åren tvingats till kännbara rationaliseringar för att klara kostnadsökningarna.
Tidningarnas rationaliseringar, genom bland annat personalminskningar, är ett hot mot den redaktionella kvaliteten, ett hot som de flesta tidningar hittills lyckats hålla stånd mot. Svenska tidningar har fortfarande generellt sett hög trovärdighet och bra innehåll. Men skulle det redaktionella innehållet försämras och/eller minskas är risken stor att företag och organisationer med flera blir mindre intresserade av att annonsera. Det skulle ytterligare öka den ekonomiska pressen på tidningarna, eftersom reklamen svarar för en mycket stor del av intäkterna.
Tidningsföretag går inte riktigt att jämföra med företag i största allmänhet. Tidningarna har informationsskyldighet, ett uppdrag att se till att samhällsdebatten hålls vid liv och ska kritiskt granska makthavare och beslutsfattare. Om man vill vara riktigt högtidlig kan man upprepa det ofta sagda: fri press (och andra medier) är en av demokratins hörnpelare.
Därmed borde det finnas ett stort intresse hos politikerna att slå vakt om tidningarnas fortlevnad och kvalitet och försäkra sig om mångfalden i tidningsbranschen.
Ett sätt att göra det är att slopa eller sänka tidningsmomsen.
Frågan har varit uppe till debatt då och då, men alltid strandat på finansminister Bo Ringholms påstående att det saknas finansiering. Men det måste vara en fråga om prioriteringar.
Inget talar emot att borttagen eller sänkt moms skulle få samma effekt som den sänkta bokmomsen. Tidningsbranschen skulle åter kunna blomstra, ge mer sysselsättning och framför allt leda till att fler människor får råd att hålla sig med en dagstidning.