Polisen är lat, tyckte Ringholm, och fick visst stöd från allmänheten. Men man får skilja på poliserna som sådana och det system de arbetar inom. Systemet måste ändras. Men dess snedvridande incitament är bara en anledning till reformer. Dagens Nyheters uppgifter om de så kallade mc-gängens verksamhet borde ge anledning till en diskussion om betydligt mer grundläggande systemfel hos det svenska rättsväsendet.
Tidigare (1995) fanns fyra mc-gäng och två lokala nätverk i Sverige. Sedan dess har en explosiv utveckling skett. I dag har polisen att tampas med 46 grupperingar runt om i landet. Och de blir bara fler.
Enligt utredningen för militärt stöd till polisen (SOU 2005:70) riktas deras verksamhet också i hög grad inte bara mot vanliga människor utan också mot själva polisen. Situationen är den att de numera hotar tjänstemän på varje nivå i den brottsbekämpande kedjan, chefer som vanliga polismän. Och att de hotar fängelsevakter och vittnen visste vi tidigare.
Denna sorts brottslighet kallas systemhotande för att den riktar sig mot själva rättsapparaten som sådan. Och naturligtvis är det svårt att få ett grepp om mörkertalet. Hur många vittnen, jurister och poliser som egentligen tvingas att agera till förmån för gängen vet ingen.
Det grundläggande problemet med svenska rättssystemet är att det är för svagt. Det förmår inte skydda sig mot press utifrån. Det har aldrig varit utsatt för den sortens hot som dagens kriminella nätverk utgör och har därför inte hunnit anpassa sig.
Men det måste ske snabbt, innan ligornas grepp har blivit så starkt att det institutionaliserats. Därför är det också oerhört viktigt att perspektivet sätter sig i den politiska debatten. Av någon märklig anledning tillhör denna diskussion det politiskt obekväma. När justitieministern aviserade det nya "superfängelset" häromåret var det för att han kände sig nödd och tvungen därtill, inte för att han såg det som en självklar och positiv komponent i en offensiv brottsbekämpning. Och när den systemhotande brottsligheten kommer på tal över huvud taget är de officiella kommentarerna oftast passiva och återhållsamma, ibland kännetecknandes av ren förnekelse.
Det håller inte. Verkligheten måste ses i vitögat, även om den är otäck. I dag är faktiskt den systemhotande brottsligheten ett mer reellt hot för oss i Sverige än vad terrorismen är. Lösningen är inte särskilt vacker, men nödvändig: Det är ett rejält vittnesskydd enligt amerikansk modell, det är en radikalt högre straffskala för hot och våld mot rättsväsendets representanter, det är specialfängelser för dessa typer av brottslingar, från vilka de varken har permission eller möjlighet att styra sin verksamhet. Och det är förstås erforderliga möjligheter för polisen att använda buggning, infiltration och husrannsakan mot gängen.
Jo, det är hårt. Men det är knappast så att samhället lämnas med utrymme för något annat slags val.