Hur skall svenska folket gå vidare efter Asienkatastrofen? Fråganställdes till Göran Persson på gårdagens presskonferens och han hadeinget riktigt bra svar på det. Det är förståeligt. Som han mycketriktigt påpekade är det frågan om något av det värsta som drabbatnationen på nära två hundra år.
Tiden får läka de svåra sår som inte kan läkas på annat sätt. Ändåfinns det aspekter av smärtan som faktiskt kan lindras på politisk väg.En av dessa är frågan om det lidande som eventuellt vållats av desvenska myndigheternas inkompetens. Vreden och frustrationen överregeringens och utrikesdepartementets agerande har ju varit enorm ochär det fortfarande.
Men är det med rätt eller orätt? I vilketdera av fallen är detoerhört viktigt att saken klarläggs. Har det varit med orätt kansvenska folket försonas med intrycken av statlig otillräcklighet. Hardet varit med rätt sker förlikning rimligtvis genom att de som befinnsansvariga för försummelser lämnar sina poster och uppdrag.
De borgerliga partiernas gemensamma förslag om enmedborgarkommission går i den andan. I kommissionen skulle de bådaförra statsministrarna Ingvar Carlsson och Carl Bildt ingå. Båda medstort folkligt förtroendekapital och egen erfarenhet av statsledning.
Det går förvisso att invända mot förslaget. Kommissionen kommer jubland annat att granska Göran Perssons ansvar. Finns det inte risk attIngvar Carlsson agerar för att skydda sin partiledare? Jovisst. Finnsdet inte motsvarande risk att Carl Bildt väljer att fästa sig vid faktasom talar till Perssons nackdel? Jodå. Ser man därtill till ryktet attde båda kan ha svårt att komma överens på det personliga planet blirdet förstås extra stuns i kryddblandningen.
Därtill har Göran Persson redan hunnit avfärda idén med att haninte tycker att man skall börja leta fel i det som gjorts utankoncentrera sig på annat. Men en kommission behövs. Och riskerna medBildts och Carlssons medverkan kan lika gärna ses som fördelar i detatt den ene fungerar som en opartiskhetens garant gentemot den andre.
Och visst skall man leta fel. Om man inte misstänkte att sådanabegåtts funnes det ju ingen anledning att tillsätta någon utredning.Nästa brännande fråga blir förstås huruvida utredningens resultat skallpresenteras före nästa val. Gissningsvis handlar det ju om en ytterstbesvärande fråga att hantera för regeringen. Därför lär ropen skallahöga om risken att detta nationella trauma reduceras till ett simpeltpolitiskt verktyg för oppositionen och att det vore ovärdigt.
Men det är nonsens. Det är helt naturligt att slutsatserna kring regeringens ansvar läggs fram före valet. Det är det demokrati handlar om.
En regerings egentliga förmåga testas i kris och denna regering harnu testats. Naturligtvis måste medborgarna få underlag att bedöma hurderas regering har skött sig under dessa kritiska dagar. Det finnsinget cyniskt i det. När skall väljarna annars få utöva sindemokratiska rättighet och fälla sin dom? 2010?
Persson må känna hur mycket obehag som helst inför enmedborgarkommission. Det viktiga är att svenska folket har rätt att fåansvarsfrågan noga utredd och att få lägga den bakom sig så snart sommöjligt.