Den väcks också av att Sverige har en ny regering. Hur kan en borgerlig jämställdhetspolitik komma att se ut?
I bästa fall finns utrymme för nytänkande. Statsfeminismens dogmer och sifferexercis bör ifrågasättas.
Måste 50 procent av alla sopåkare vara kvinnor och 50 procent av alla dagisfröknar män, innan vi kan vara nöjda med vårt samhälle? Nej.
Tanken att män av någon anledning fungerar bättre i yrket som sopåkare och att kvinnor kanske själva väljer dagisjobbet får inte vara tabu.
Framför allt måste något nytt komma istället för sifferexercisen. Det offentliga samtalet kring jämställdhet får inte avstanna. Kanske krävs ett nytt, kvalitativt sätt att närma sig frågorna.
Det finns också ett helt annat perspektiv på jämställdhet - männens.
Feministen Susan Faludi skrev 1999 boken Ställd - sveket mot mannen. Den berättar om den vilsenhet som amerikanska män känner i dagens samhälle. Uppfostrade till en mansroll som inte längre existerar och med en känsla av att vad de än gör får de underkänt av kvinnorna. Den känslan finns också hos svenska män.
Komikern Jonas Gardell uttalade sig tidigare i år om "mammanormativiteten" och menade att pappor är mer förtryckta än bögar. Sagt med viss humor - men många är de pappor som förstår vad han menar.
Kvinnors krav på unga svenska män ökar. De ska vara vältränade, välutbildade och framgångsrika. Naturligtvis ska de vara jämställda. Men de ska framför allt betala på krogen.
Försäljningen av smink för män ökar i samma takt som kraven. Det gör också ätstörningar och bruket av anabola steroider bland unga män. Och försäljningen av viagra.
Men om dessa saker talar inte svenska män. Det vore omanligt. Och är det någonting heterosexuella män vet, så är det att kvinnor väljer bort omanliga män.
På 1970-talet skämtades det öppet om att samma progressiva tjejer som talade kvinnokamp hela kvällen med killen i plyschbyxor - alltid gick hem från festen med grabben med skinnpaj och hår på bröstet. I dag skämtar ingen längre om sådant. Är det verkligheten som har förändrats eller bara vad som är politiskt korrekt att säga?
Det måste vara tillåtet att ifrågasätta de feminister som gifter sig med män som har högre status och lön än de själva. Och sedan kräver av staten att feminismen ska omsättas från ord till handling.
Dagens normer om manligt och kvinnligt upprätthålls inte bara av män. Och inte bara kvinnor förlorar på dem.
I världens största dataspel på internet World of Warlords är det vanligt att killar tar en kvinnlig identitet. Trots att nästan bara killar spelar är ungefär hälften av figurerna kvinnor. Killarna har helt enkelt lärt sig att det ger större fördelar.
Där någonstans borde ett förnyat samtal om jämställdhet på 2000-talet ta vid.
Kanske krävs en ny mansrörelse? Som både slutar med smink och med att betala på krogen.