De flesta länder i Europa har skilda valdagar för nationella och lokala val. Det hade även vi fram till enkammarriksdagens införande 1970. Till och från har frågan om en återgång till detta systen väckts, men någon överenskommelse har inte kunnat göras.
Det är en partiskiljande fråga, och när valordningen ändrades senast i början av nittiotalet "byttes" gemensam valdag bort mot en förlängning av mandatperioderna.
Socialdemokratin och vänstern vill ha gemensam dag, med de borgerliga partierna och miljöpartiet vill skilja på valdagarna. Argumenten emot handlar om befarad nedgång i valdeltagandet samt att riks- och lokalpolitik hänger ihop. Argumenten för handlar om de lokala frågornas ställning och möjligheterna till verkligt ansvarsutkrävande av de lokala politikerna.
De lokala frågorna skyms, när rikspolitik, statsminister- och regeringsfrågan tar över. Till det kommer att rikspolitikerna - oavsett parti - gärna ägnar sig åt lokala frågor. Bemanning inom äldreomsorgen, lärartäthet, maxtaxa, förskolan, vårdplatser på sjukhusen är sådant som det förekommit många utspel och synpunkter på i riskpolitiken, fast där ansvaret är lokalt.
Så har det också varit i detta val. Men alliansens regeringsduglighet, Reinfeldts styrka som ledare, förmågan att hantera den ekonomiska krisen har egentligen väldigt lite att göra med vad som händer, och har hänt, lokalt. Det är inget argument att rösta på alliansen lokalt, utan där gäller lokala kandidater, lokal politik och lokala perspektiv. Samma för socialdemokraterna eller annat parti.
Att många väljare, trots detta, ser lokala frågor och lokala kandidater är föredömligt.
Ett argument, som ibland lyfts fram av den lokala nivåns försvarare, är att skilda valdagar behövs för att hålla liv i den lokala politiska nivån. Det betyder också att, om självstyrelsen ska ha någon verklig mening, att vi måste ha en mer tillåtande attityd till lokala lösningar och olikheter. Här finns en målkonflikt mellan sådant som likhet kontra självstyre. Det får vi inte väja för.
Ett annat argument för att skilja på valdagarna handlar om partiernas relationer med medborgarna. Fyraåriga valperioder tunnar ut kontakterna mellan väjare och valda. Valrörelser aktiverar både partier och medborgare, och ett system där lokal- och riksval hålls skilda med fyraåriga mandatperioder gör att det skulle hållas val vartannat år. Partierna skulle då mer eller mindre vara i ständig valprocess och det skulle göra dem mer utåtriktade.
Kort sagt, det är läge att tala skilda valdagar. Det kan vitalisera demokratin och öka intresset för att arbeta med samhällsfrågor både i riksdag och kommun.