Det kan låta som dåliga nyheter, särskilt för de domedagsprofeter på vänsterkanten som predikar att vi ska lägga i backen, göra uppoffringar och lida oss fram till klimatmålen. Miljön är en krävande kompis, ljuder klagovisan. Den nedslående martyrmetoden är förmodligen en av orsakerna till att utvecklingen går så långsamt.
Professorn i klimatpolitik Björn-Ola Linnér vill ändra synsätt för världens klimatförhandlingar från negativt till positivt (Corren 13/5). Arbetssättet som Kyotoprotokollet varit inriktat på är begränsningar (tak för utsläpp och handel med rättigheter) och det har gett ett magert resultat. Länderna måste behålla grundidén om att de bara tillsammans kan lösa klimatproblemen, menar Linnér. Men när Kyotoavtalet nästa år löper ut bör man (politikerna) byta avtalen om utsläppsmål mot sådana om investeringar i snål och förnybar energiteknik.
Linnérs idéer känns lika fräscha som gröna. En tillväxtfrämjande approach med fokus på möjligheter i stället för inskränkningar känns inte bara positivt utan som det enda som kommer att fungera för att världens länder ska vilja prioritera klimatfrågan.
Energieffektivisering är en viktig del av klimatpolitiken och genomförbar därför att den samtidigt kommer att spara pengar åt både hushåll och företag. Tillväxtfientliga energibesparingar är dömda att misslyckas om man inte samtidigt är villig att ge upp ambitionen om att utrota världens fattigdom. Som bjärt kontrast kan nämnas professor Rodrigo Patino som arbetar i en fattig del av Mexiko (Corren 11/5). Han och hans kollegor utvecklar en energiproduktion som går ut på att få alger att producera bränsle i form av vätgas. Målet - förutom det miljömässiga - är att det ska ge social och ekonomisk utveckling för befolkningen i området. Sådant ger hopp.
En outtömlig energikälla som vi ännu har att bemästra till fullo är solen. Landet som ligger i framkant vad gäller solenergiproduktion är Kina, som investerar mångdubbelt mer i förnybar energi än Europa och USA tillsammans. Om USA ville ta upp kampen med konkurrenten i öst vore mycket vunnet.
Regeringen har fått motta kritik från oppositionen för att lägga för stor del av svenska klimatinvesteringar i utlandet. Men ska man lyssna på expertisen, och OECD, handlar alliansen helt rätt och borde göra mer därtill av samma slag.
Det är utmärkt att Sverige är drivande. Det ska vi fortsätta att vara. Men ensam är inte stark i klimatfrågan. Därför är sammankomster av den sort som hölls i Linköping förra veckan av stor vikt. Politikerna borde spetsa öronen.