Dåligt tryck i biogastankarna

Regeringen satsar 150 miljoner på industriell produktion av biogas, meddelade näringsminister Maud Olofsson (C) på torsdagen. Det är frestande att stämma in i oppositionens ständiga klagorefräng "för lite och för sent".

En alltför ovanlig syn: en bilist som tankar biogas. Foto: Andreas Apell/Scanpix

En alltför ovanlig syn: en bilist som tankar biogas. Foto: Andreas Apell/Scanpix

Foto: Fotograf saknas!

Linköping2009-10-02 01:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

När klimatpropositionen lades i våras konstaterades att det är viktigt att satsa på biogas. Så mycket mer konkreta blev inte regeringens visioner på området då. Att det nu kommer besked om 150 miljoner är förstås bättre än ingenting.

Men ett större årligt belopp hade varit önskvärt. Satsningen gäller under tre år. Det betyder att det finns 50 miljoner per år att söka från och med 2010.

Dessutom hade satsningen gärna fått sträcka sig över längre tid. Tydliga långsiktiga villkor är viktiga för branschen som helhet och de stora projekt satsningen vill stödja uppstår inte över en natt. Vägen från start till mål kan vara längre än tre år.

Det är svårt att urskilja något helhetsgrepp i regeringens satsning på biogas. Förhoppningsvis kommer det att bli tydligare när Energimyndigheten - på regeringens uppdrag - senare i år presenterar sin strategi för biogasens framtid. Än så länge får man nog säga att det är rätt så dåligt tryck i regeringens tankar om biogasen.

I en intervju med Ekot säger Maud Olofsson att hon vill stödja teknologiutvecklingen men att det i slutändan är konsumenten som ska välja ett alternativ; bensin, el, etanol eller biogas. Ideologiskt sett är det en felfri hållning.

Men här finns ett uppenbart moment 22. Konsumenten kan inte välja det utmärkta drivmedlet biogas förrän det erbjuds av bensinmackar över hela landet. Att biogas finns på enstaka platser räcker kanske för den ideologiskt motiverade miljövännen - men knappast för en vanlig konsument som ställer höga krav på tillgänglighet.

Går det att tanka - ja eller nej? I dag är svaret ett njae på gränsen till nej. För den som håller sig inom en viss region där tillgången är hyfsad går det med viss möda att tanka. Det gäller exempelvis Linköping, även om ett av stadens fem tankställen för biogas nyligen stängdes. Men för den som vill resa kors och tvärs över Sverige krävs ett orimligt mått av planering för att pricka in de glesa biogasstationerna.

Bilden av att det är svårt att tanka biogas gör givetvis att många väljer en annan typ av miljöfordon.

Där har biogasen stått och stampat i ganska många år nu, i väntan på ett genombrott. Man kan tala om en kritisk massa. Först när det finns ett visst antal tankställen - vilket förutsätter ett visst antal kunder - blir det ett verkligt val för konsumenten.

Det vore önskvärt med en politisk vision som vill ta biogasen hela vägen dit. Det regeringen gör är inte alls dåligt. Man stimulerar på väl valda ställen, både forskning, utveckling och produktion. Men just biogasen kräver att man pekar med hela handen. Då räcker inte 50 miljoner om året.

Läs mer om