Katastrofkommissionen kom i går med sin rapport om de så kallade tsunamibanden; de 119 band som hittades i regeringskansliets källare vid maktskiftet i höstas. På dem finns all datatrafik till och från Rosenbad under flodvågskatastrofen lagrad.
Lars Danielsson skrev i går på DN Debatt att läckorna under utredningens gång har syftat till att svartmåla honom.
Han anser också att vendettorna - mot honom och hans medarbetare - har gjort att diskussionen om den svenska krisberedskapen hamnat i skymundan.
I artikeln redogör Danielsson även för vad han gjorde på annandagen 2004; efter att flodvågen svept in över Thailand, där omkring 20 000 semestrande svenskar befann sig.
Han läste TT-telegram som vidarebefordrats från försvarsdepartementet, han var på Rosenbad, han kopplade upp sig via sin privata bärbara dator och han följde nyheterna.
Olyckligtvis skiljer det sig ännu en gång från det han har sagt tidigare.
Att han har använt sin privata dator är nytt, liksom att han fick informationen från TT och inte via en e-post från försvarsdepartementet.
Granskningen av banden visar att Lars Danielsson inte har varit så aktiv som han har påstått inför katastrofkommissionen och Konstitutionsutskottet, KU.
Sett till den lagrade informationen loggade han inte in på sin tjänstedator förrän efter lunch på annandagen. Han tog inga kontakter med UD, fick ingen e-post från försvarsdepartementet och informerade sig inte om läget på regeringskansliet.
Spelar då detta någon roll för sakfrågan? Förklarar det regeringens senfärdighet och bristfälliga insatser när den värsta katastrofen i modern tid drabbade Sverige, i en annan del av världen?
I katastrofkommissionens förra rapport framstår Danielssons agerande som tämligen ointressant. Han var chef över statsrådsberedningen. Men det viktiga var vad utrikesminister Laila Freivalds och UD gjorde för de krisdrabbade svenskarna.
Freivalds var på teater och UD:s expeditionschef Per Thöresson firade jul på västkusten.
Nu verkar katastrofkommissionen ha bytt spår. Vad Lars Danielsson gjorde eller inte gjorde är hett stoff.
Han får kritik för att ha lämnat felaktiga uppgifter om statsrådsberedningens insatser. Det har gett en skev bild av regeringens hantering flodvågskatastrofen, som nu måste revideras.
Indirekt kritiseras han också för sin passivitet och för att den bristande informationen till statsministern kan ha bidragit till senfärdigheten.
Det är befogad kritik.
Att en av landets högsta regeringstjänstemän lämnar felaktiga uppgifter till KU - vars roll är att granska regeringen - är allvarligt. Lika allvarligt är att det kan ha bidragit till att försena de svenska tsunamiinsatserna.
Likväl saknar drevet mot Danielsson reson.
Ansvarsutkrävandet fungerar inte i Sverige. Att ingen i den dåvarande regeringen - inte heller Göran Persson - har gjort något som kan liknas vid att ta ansvar för hanteringen av flodvågskatastrofen är bevis nog för det.
Och det har Lars Danielsson fått betala priset för.