När en kamera fångar ett brott kan bilderna användas för att identifiera brottslingen. Ofta vet polisen inte vem det är som fångats på bilderna och kan då be allmänheten om hjälp. Något effektivare sätt att nå många än via medierna finns inte.
Först ut var teveprogrammet "Efterlyst" med Hasse Aro. Han har i många år visat övervakningsbilder och bett allmänheten hjälpa polisen.
Via vår tevekanal 24Corren och Corren.se kan vi göra likadant. Och vi gör det. I programmet "Blåljus" kan du nästan varje vecka se övervakningsbilder som vi fått från polisen.
I samband med att vi började visa dessa filmer för ett drygt år sedan funderade jag igenom saken ur ett utgivarperspektiv. Jag valde att tillåta visning i våra kanaler under tre förutsättningar:
? Det ska vara helt tydligt att ett brott begås. Bilderna ska visa själva rånet, inte vara lösryckta sekvenser före eller efter.
? Det ska inte handla om småbrott, som snatteri.
? Brottsoffer och oskyldiga åskådare ska inte exponeras utan skuggas bort.
Det har förvisso uppstått kniviga situationer, men i allmänhet går det med stöd av de tre reglerna att avgöra vad som kan visas.
Ända till häromdagen.
Då fick redaktionen en film som visar några personer som stjäl kläder i en butik i centrala Linköping. Filmen visar en man som provar en läderjacka. Han hänger tillbaka den och går en runda i butiken. När en annan kund kommer in och får expeditens uppmärksamhet häktar han blixtsnabbt ned jackan, viker ihop den och går bort till en kvinna som följt med in i butiken. Hon gömmer jackan under sina kläder och så lämnar de butiken med jackan och några skjortor, som de inte heller betalt.
Klockrent. Man ser brottet, det handlar om flera tusen kronor och det finns inga problem med exponerade brottsoffer. Bara att publicera.
Om det inte vore för en sak:
Kvinnan är klädd i traditionell romsk klädsel. Hon gömmer stöldgodset i sin kjol.
Ska vi bidra till att förstärka fördomarna om denna utsatta folkgrupp genom att visa bilderna? Efter lång eftertanke beslutar jag att publicera. Hade de varit klädda som vi andra hade bilderna tveklöst publicerats. Att låta bli på grund av deras klädsel hade försatt oss i en omöjlig situation; vilka hänsyn till brottslingars klädsel eller bakgrund ska vi ta nästa gång?
För medias trovärdighet måste vi behandla alla lika i en sådan här situation. Annars kan du som läsare börja fråga dig vad vi undanhåller och varför. En berättigad fråga.
Samtidigt blir jag beklämd när jag några dagar senare hittar bilderna på nätet, åtföljda av fördomsfulla och grymma påståenden om romer som grupp.
Jag ångrar inte publiceringen. Möjligen borde den ha åtföljts av ett resonemang om varför vi gjorde den, att det handlar om att bidra till att klara upp ett enskilt brott, inte stigmatisera en redan utsatt folkgrupp.
Även om det ena kan gå hand i hand med det andra.