Vi håller också på att få en helt ny situation i svensk politik där en röst på ett borgerligt parti är den enda garanten för parlamentarisk stabilitet. Logiken som vi just nu ser bevis på är att ett överläge i opinionen ofta leder till ännu större opinionsframgångar.
Tiden när Socialdemokraterna kunde styra landet i kraft av klart största parti är definitivt förbi och de rödgröna har haft uppenbara problem med att enas om ett gemensamt alternativ. Många tvivlade på att det överhuvudtaget skulle komma ett gemensamt manifest. Men inte ens efter att manifestet kommit har de rödgröna övertygat. Mona Sahlin har mycket svårt att kombinera kritiken mot alliansens jobbavdrag med sitt eget förslag om 17 miljarder i sänkta skatter till pensionärerna och hur det går ihop med parollen om att välfärden går först. Lars Ohly som till stor del driver sin egen valrörelse har öppet kritiserat förslaget. Det rödgröna valmanifestet är ett lappverk av kompromisser som ger onda föraningar om hur de tre partierna skulle fungera tillsammans i regeringsställning.
Men att alliansen är det mest stabila alternativet hänger också samman med den överhängande risken för att Sverigedemokraterna kommer klarar fyraprocentspärren. Att de rödgröna på mindre än en vecka skulle lyckas med att hämta in alliansens försprång på sex-sju procent och dessutom skaffa sig själva ett lika stort övertag ser väldigt osannolikt ut. En röst på de rödgröna är därför i det här opinionsläget en röst på en rörig parlamentarisk situation som minskar en regerings möjlighet att föra en effektiv politik mot arbetslösheten och samtidigt hålla statsbudgeten i strama tyglar. I tidigare val skulle logiken ha spelat Socialdemokraterna i händerna, men den här gången är det borgerliga som gynnas i kraft av sitt övertag i opinionen. Det är ett kvitto på hur det borgerliga allianssamarbetet har förändrat svensk politik.
I TV-duellen i söndags spelade Mona Sahlin ut ett beprövat kort. Till skillnad från Reinfeldt kommer hon aldrig att göra sig beroende av Sverigedemokraternas stöd. Den här gången hade Reinfeldt dock lätt att bemöta hennes argument: En röst på alliansen är en röst på stabilitet.
Det som ger tyngd åt orden är inte bara hoppet om att kunna undvika parlamentariskt kaos. Det handlar framför allt om politiken. Alliansregeringen har bevisat att det möjligt för en borgerlig ministär att kunna sänka skatten och samtidigt ta Sverige genom en svår ekonomisk kris med bibehållen ordning i statsfinanserna. Även det är en historisk bedrift.