Skall man applådera domen i går mot de fem bolagen i bensinkartellen? Marknadsdomstolen gick ju på Konkurrensverkets linje och skärpte straffavgifterna för bolagen.
I stället för att betala de 52 miljoner som tingsrätten utdömt skall nu Norsk Hydro, OK-Q8, Preem, Shell och Statoil punga ut med 112 miljoner för att ha sammanrått kring prissättningar i slutet av nittiotalet.
Samtidigt vann bolagen trots det en seger de med. 112 miljoner kronor fördelat på fem jättebolag är i sammanhanget ingenting.
Sverige har länge haft en eftersatt konkurrenslagstiftning. Det har kommit att bli de stora elefanternas land där konsumenterna ständigt kommit i kläm. På senare år har statens ton förvisso skärpts något. Konkurrensverket har blivit aggressivare och den politiska lyhördheten för problemet har ökat. Men mycket återstår. Bottnar problemet i bristande förståelse? Frågan är om det verkligen står klart för var och en vad konkurrensbrott egentligen är, nämligen stöld.
Det är inte uppenbart eftersom förloppet mellan orsak och verkan är långt, men faktum är att de direktörer som sätter marknadsmekanismerna ur spel genom karteller, överenskommelser och reella monopolbildningar, de stjäl från vanliga människor. Lika väl som om de hade stoppat ner handen i någons plånbok och sprungit iväg. I det perspektivet skall brottsbekämpningen föras.
Se gärna till USA, där konkurrensbrottslingar behandlas som sig bör, nämligen som vilka kriminella gäng som helst. Och som slängs i fängelse, alldeles oavsett namn och titel. När sker det i Sverige?