Folkpartiet avfärdas ofta med att bara vara ett "skolparti". Handlingarna inför partiets landsmöte nu i helgen visar att det inte stämmer, att FP är ett fullsortimentsparti. Vikten av kunskap löper däremot som en röd tråd även genom förslag som inte alls har med skolan att göra.
"Sverige har i dag industrivärldens näst lägsta avkastning på högre utbildning", skriver FP som motivering för att avskaffa värnskatten. Partiet strävar klokt och konsekvent efter att kunskap och kompetens ska löna sig - oavsett om den förvärvats genom utbildning eller arbetslivserfarenhet. Därför vill FP att kompetens ska väga tyngre än anställningstid i Las turordningsregler, och därför vill de se en ökad lönespridning på arbetsmarknaden.
Bakom FP-vurmen för kunskap finns en klassisk liberal tro på individens förmåga, att hon kan om hon bara får möjlighet. Och den som tror att individen kan är inte rädd för att ställa krav. När Jan Björklund varnar för "snällism" och hans kritiker fnyser "kravliberalism" eller "batongliberalism", kanske det egentligen handlar om att "snällisterna" inte tror att vissa grupper kan nå upp till kraven?
FP:s kravställarmod gör att de vågar se båda sidorna av Kanadas invandringspolitik, att den mycket generösa invandringen kombineras med tuffa krav. Det vanliga i Sverige är annars att bara framhäva hur många invandrare Kanada tar emot, men inte låtsas om kraven. Sådana skygglappar har inte FP, som vill kopiera Kanadas poängsystem så att personer som uppfyller vissa kriterier och är särskilt attraktiva på arbetsmarknaden ska kunna arbetskraftsinvandra till Sverige utan att ha en anställning här.
Men FP har en kluven personlighet. Den liberala tron på marknadsekonomi, kunskap och individens förmåga går upp i rök när partiet närmar sig familjepolitiken. Föräldraförsäkringen ska eventuellt kvoteras ytterligare (utöver de två månader som redan är reserverade och inte får överlåtas mellan föräldrarna) och vårdnadsbidraget ska avskaffas. Och då håller ändå partistyrelsen emot. Bland motionerna till landsmötet är en mer kvoterad föräldraförsäkring antagligen det vanligaste förslaget, med sju motioner.
Det är svårt att förstå varför folkpartisterna tappar tron på friheten och individen just när det kommer till familjepolitiken. Varför ska styrning och paternalism à la Myrdal gälla just hur mycket tid mammor och pappor ägnar åt sina barn?
Det finns avvikande röster. En motion vill avskaffa de befintliga pappamånaderna, och en motion ifrågasätter den ideologisering av akademin som ett påtvingat genusperspektiv innebär. Helhetsintrycket är ändå det av ett kluvet parti: Liberalt och frihetligt i frågor som rör ekonomi, utbildning, arbetsmarknad - men när det kommer till familj och jämställdhet åker pekpinnen fram och politikerna ska rätta till det som folk är för dumma för att begripa själva.