De stod och kysstes mitt på Centralen i Stockholm. Ett ungt, förälskat par. En lång kyss - och plötsligt var det som om tiden stannade.
Kyssen ville aldrig ta slut och runt omkring dem frös alla i de ställningar de råkade ha. En kille satt hopkrupen som till språng uppe på ryggstödet till en träsoffa, en annan var mitt i en gäspning. Allt stannade.
Oförberedd vandrade jag runt mellan de fastfrusna, fascinerad. Jag hade hamnat mitt i World Freeze Day, det senaste exemplet på det som på nätet brukar kallas "mem".
Mem handlar om fenomen som sprider sig över världen, utan styrning, utan ledning, utan formella beslut, stadgar och organisation. En klassiker, innan begreppet mem ens fanns, är "Kilroy was here". Ett påstående som man fortfarande kan stöta på var som helst i världen. Själv har jag sett orden såväl på en parkbänk halvvägs upp på berget Fuji i Japan som i en fjällstuga i Norrland. Vem Kilroy är eller varför han var där är oväsentligt. Orden skapar en djupare mening, ett slags samförstånd mellan de som skriver och läser dem.
Ett mer sentida exempel är glada gubben, det stiliserade flinet med texten "Dont worry, Be happy". Själva uttrycket kan spåras till sångaren Bobby McFerrin, som fick en världshit 1988 med den titeln. Teckningen har dunkla drogreferenser, som hör ihop med ravefester. Tillsammans har de blivit ett mem som spritt sig över världen. Utan beslut, organisation - och egentlig innebörd.
Men även om det saknas organisation bakom memen, så kan många spåras. World Freeze Day har sitt ursprung i gruppen Improv Everywhere från USA. Deras mest kända aktion är ett besök på ett Starbuckskafé där de spelade upp en rad vardagliga scener: gräl, utspillt kaffe och så vidare. Och sedan upprepade de samma scener om och om igen på samma kafé. Improv Everywhere organiserade för ett par månader sedan ett frys på Grand Central Station i New York. Under fem minuter stod de blickstilla i de poser de råkat ha. Detta blev mycket uppmärksammat, inte minst på nätet (YouTube, förstås!) och ledde till planer på att genomföra samma sak över hela världen samtidigt. Planerna lär ha formats på Face Book och manifestationen jag såg på Centralen i Stockholm genomfördes verkligen överallt, till och med i Irak.
Det är lätt att se ned på memföreteelser; meningslösa manifestationer om ingenting. Men det är att göra det enkelt för sig. De säger något om vår samtid. Om behovet av att uttrycka sig, synas och vara en del av något större. Legitima behov som blir allt svårare att tillfredsställa i en individualiserad värld.
Har du förresten tänkt på att Sveriges mest uppmärksammade mem har sitt ursprung i Linköping?
Just det: rondellhundarna.