Ett exempel är opinionsarbetet för att utrota barnfattigdomen. Problemet är att RB ibland använder ett absolut och ibland ett relativt fattigdomsbegrepp.
Och att använda det relativa fattigdomsbegreppet när man kräver avskaffad barnfattigdom är att välja sida politiskt. Det enda sättet att uppnå en situation där vissa barn inte har dyrare kläder eller åker på mer exklusiva semestrar än andra barn är en total utjämning av alla inkomster - en extrem vänsterpolitik som inte ens S står för.
Förra veckan presenterade RB undersökningen Ung röst 2011 (Corren 16/9). RB påstår sig ha kartlagt vad barn och ungdomar är rädda och oroliga för, men enkätfrågorna som drygt 24 000 barn och ungdomar har svarat på är styrande och inte öppna.
Intressantast är vilka frågor RB inte ställer. När medieeliten propagerar för skilsmässa som vägen till frihet och lycka hade jag velat läsa hur många barn och ungdomar som oroar sig för att föräldrarna ska skiljas/separera, och hur många som oroar sig för relationer till styvföräldrar och -syskon. Men de frågorna ställs inte. För utmanande, kanske?
Likaså hade det varit viktigt för debatten om hedersproblematik att få veta hur många barn och ungdomar som oroar sig för att inte få vara tillsammans med den man är kär i, eller att tvingas gifta sig med någon man inte själv har valt. De frågorna ställs inte heller.
Visst bidrar RB med ny kunskap, men man hade kunnat bidra mer. Om barn fick berätta fritt vad de oroar sig för kanske samtal med kommunpolitiker och pressen att klara skolan inte skulle toppa listan?