De rödgröna vill spara in två miljarder kronor på försvarsbudgeten. 750 miljoner av dessa skall tas ur den redan hårt bantade förbandsbudgeten. Större delen av denna är uppbunden i löner och fasta kostnader som bara kan kommas åt genom avsked och nedläggningar. Det som finns att ta av är övningsverksamheten, vilken redan i dagsläget är nedskuren till ett absolut minimum. De rödgrönas budgetförslag innebär således att vi, precis i övergången från ett värnpliktsförsvar till ett yrkesförsvar, i praktiken lägger ned övningsverksamheten. Istället för sysslolösa och otränade värnpliktiga kommer kasernerna att fyllas av oövade yrkesmilitärer.
Även på materielsidan vill man göra nedskärningar på 445 miljoner kronor. Detta trots att en del av försvarsmaktens materielsystem redan behöver bytas ut eller kommer att behöva göra det inom en snar framtid. Herkulesplanen är ett sådant exempel.
Man vill också skära ned på de internationella, fredsfrämjande insatserna med hela 540 miljoner. Några besked om insatsen i Afghanistan lämnas inte, vilket inte är särskilt förvånande med tanke på den splittring koalitionspartierna tidigare visat upp i frågan.
Mona Sahlin har tidigare deklarerat att hon skall verka mot en svensk NATO-anslutning så länge hon lever, och såväl vänstern som Miljöpartiet är kategoriska motståndare till att ens låta Atlantpaktens styrkor öva i Sverige. I ljuset av denna kompromisslöshet framstår det som extra besynnerligt att de vill lämna Sverige i praktiken försvarslöst. Denna linje blir ännu mer beklämmande i ljuset av de försvarspolitiska åtaganden Sverige har tagit på sig i närområdet, både genom Lissabonfördraget och genom Solidaritetsförklaringen.
Att kalla dessa nedskärningar på sammanlagt två miljarder, givetvis avsedda för att finansiera den överbudspolitik som budgetpropositionen innebär på andra områden, för att ta ansvar för landet är höjden av ironi. Trots dessa grundskott mot försvarets operativa förmåga såväl i Sverige som utomlands anser man sig emellertid ha råd att satsa extra resurser på försvarets jämställdhetsarbete.
Alliansregeringen har kritiserats för att använda försvaret som budgetregulator, och visst ligger det en del i den kritiken. Under Sten Tolgfors har emellertid det svarta hålet i försvarets ekonomi täppts till, vilket ger nya möjligheter att tänka framåt och bygga ett nytt långsiktigt försvar, som kan leva upp till våra säkerhetspolitiska åtaganden. Med de rödgröna vid rodret kastas detta över ända och Sverige lämnas oförsvarat.