Det blev som väntat ännu fler löften till strategiska väljargrupper. De rödgröna satsar 2,1 miljarder kronor på sänkt maxtaxa i förskolan och ytterligare cirka åtta miljarder på andra skol- och förskolesatsningar.
När derödgröna gör ett stort nummer av att de satsar på välfärden till skillnad från alliansen som satsar på skattesänkningar för de rika, försöker de med ett retoriskt grepp som misslyckades redan i förra valrörelsen. Alliansen satsar på en politik som gör det långsiktigt mer lönsamt att arbeta, medan de rödgrönas politik ger fler jobb i offentlig sektor på kort sikt. Utan en politik för tillväxt blir det snart dags att dra åt svångremmen igen i välfärden. Men väljarna köper inte längre argumentet att skattesänkningarna bara är en orättvis fördelningspolitik som gynnar de rika. Det har blivit tydligt för de flesta att skattetryck och bidragssystem i högsta grad styr tillväxten. Nej, Sahlin kan inte längre hota med högerspöket, särskilt som hon själv vill sänka skatten för pensionärer med 17 miljarder.
Men varför inte i stället försöka med ett gammalt beprövat koncept? I valrörelsen 1998 fick Göran Persson vind i seglen med förslaget om maxtaxa i barnomsorgen. Den nu föreslagna sänkningen är inte bara en ny flirt med en viktig väljargrupp. Det är också en politik som ska få väljarna att känna igen det parti som byggt den svenska välfärden.
Socialdemokraterna har så här långt i valrörelsen hamnat i kläm mellan sina båda samarbetspartier. För att mobilsera sympatisörer som riskerar att stanna på sofflocket måste de skapa identifikation. Om maxtaxeförslaget är tillräckligt effektivt är dock långt ifrån säkert. Det som var gångbart för 12 år sedan är det inte nödvändigtvis idag.
I lördags lovade de rödgröna kraftigt höjda studiemedel och sänkt skatt på studentbostäder och hyresrätter. I söndags lade de fram förslaget om sänkt taxa i hemtjänsten till maximalt 100 kronor per timme och förenklad biståndsprövning för äldre över 75 år. Det lovar också gratis tandvård ända upp till 24 års ålder. Alla väljargrupper ska få sin godispåse. Men politiken kan inte bara bestå i att lova ut pengar. Det måste också finnas en bärande idé om hur samhället ska utvecklas. Där brister de rödgröna, både på grund av den ideologiska förvirring som råder inom Socialdemokraterna och för att Vänsterpartiet och Miljöpartiet står för helt skilda visioner.
Och trots retoriken om att välfärden går före skattesänkningar fortsätter de rödgröna att leka Följa John. Det är inte bara huvuddelen av jobbskatteavdraget som accepteras. Bara några dagar efter att alliansen lovat att sänka restaurangmomsen med 12 procent gör de rödgröna detsamma. Att Socialdemokraterna som i decennier varit helt oförstående för småföretagens villkor nu går till val på ett sådant förslag är smått historiskt.