De sista ljuva åren?

De allra äldsta medborgarna måste få rätt att flytta till äldreboende om de vill det, utan att socialtjänsten gör en biståndsbedömning. När en person på 90+ ber om en plats på äldreboende har han eller hon, säkert ofta med stor sorg, tvingats att ge upp drömmarna om att klara sig själv. Det är ovärdigt och inhumant att neka de äldsta plats.

Foto: Fotograf saknas!

Linköping2007-08-15 00:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Sven Eriksson i Borensberg är 93 år. Han har diabetes, dålig rörlighet och starkt begränsad syn. När han ville flytta till ett ålderdomshem sade Motala kommuns socialtjänst nej. Sven överklagade till länsrätten som gav honom rätt. Men socialnämnden i Motala driver ärendet vidare till kammarrätten, berättade Corren i går.

Mönstret känns igen. Förra sommaren upprördes hela Sverige över Stinas öde. Stina var 90+ och bodde i Nybro. Hon ansökte flera gånger om att få flytta till äldreboende, men fick avslag varje gång. Till slut orkade inte Stina längre. Hon gick med sin rollator till sjön och dränkte sig.

Vad tror egentligen biståndsbedömare och politiker som säger nej till så gamla människors önskan om äldreboende? Tror de att 90-plussarna är bedragare som försöker fuska sig till äldreboendeplatser som de egentligen inte behöver?

Nästan alla människor vill klara sig själva och bestämma över sina egna liv, sina tider och rutiner. När en person på 90+ ber om en plats på äldreboende har han eller hon, säkert ofta med stor sorg, tvingats att ge upp de drömmarna.

De riktigt gamla som nekas plats på äldreboende eftersom de är "för friska", lider ofta av stor ensamhet och otrygghet. Makan eller maken, vännerna och kanske till och med barnen har dött - de kan inte ta sig ut, är rädda för att ramla, oroar sig för att glömma saker och ting. Men ändå får de nej.

Det är konstigt att ett samhälle som sätter småbarns sociala liv så högt, så totalt ignorerar de äldres sociala liv. När barn till arbetslösa och föräldralediga för några år sedan fick rätt till förskoleplats så motiverades det med sociala skäl. Motståndare till vårdnadsbidraget argumenterar också för att små barn måste få träffa andra barn, att det inte räcker med mamma och pappa.

Men de riktigt gamla, som varken har mamma eller pappa eller någon annan, deras behov av socialt umgänge tycks vara ointressant. Faktum är att många kommuner bryter mot socialtjänstlagen när de äldsta invånarna inte ges reella möjligheter till socialt umgänge.

Förhoppningsvis är det förbättringar på gång. Alliansen har tillsatt utredningar om äldres boende och en värdighetsgaranti för äldreomsorgen, och dessutom satsat en halv miljard på investeringsstöd till äldreboenden.

Barbro Westerholm (fp) är ordförande för äldreboendedelegationen. Hon darrar inte på manschetten när hon säger att alliansen måste låta de allra äldsta som vill få en plats på äldreboende, utan biståndsbedömning. Hon tror inte ens att det behöver bli så väldigt dyrt.

"Det är så mycket pengar som används fel i vården och omsorgen om de äldre. Det finns många miljarder att spara där som man i stället kan lägga på de äldstas rätt till äldreboende", säger Barbro Westerholm.

Till dess att alliansen ändrar lagen så bör Maths Andersson (fp), ordförande för socialnämnden i Motala, lyssna på sin partikamrat Westerholm: "Det är omänskligt och inhumant att låta en 93-åring vänta på utslag från kammarrätten!".

Hon har helt rätt.

Läs mer om