Att unga svenska kvinnor mår allt sämre psykiskt är ingen nyhet. På senare år har flera rapporter pekat på att flickor skadar sig själva mer och att de vårdas för ångest och depression i allt högre utsträckning.
Men hittills har det som framkommit i rapporterna och som också har konstaterats av läkare inte synts i självmordsstatistiken. Förrän nu.
Nya siffror från Socialstyrelsen visar att självmorden bland kvinnor mellan 15 och 24 år har ökat kraftigt. De har inte varit så många sedan i slutet av 1970-talet. Fortfarande begår dock fler pojkar än flickor självmord, men skillnaden är betydligt mindre numera.
Statistiken visar också att den positiva utvecklingen bland äldre inte alls gäller för unga. Medan självmorden bland personer över 25 år har halverats under de två senaste decennierna - tack vare bättre behandlingar och mediciner - består självmordstalen bland dem som är under 25 år.
Enligt psykiatriprofessorn Danuta Wasserman är en orsak att ungas psykiska ohälsa inte tas på tillräckligt stort allvar.
- Det finns för lite medvetenhet om att även unga kan drabbas av psykisk ohälsa och kan ha stora psykologiska problem, sa hon till Ekot i går.
Wasserman menar att det dessutom finns en ovilja att ta i de här problemen, både bland föräldrar och i skolan.
Föräldrar vill inte inse att deras barn mår dåligt och i skolan stöttar man de elever som är utåtagerande och bråkiga, oftast pojkar, men inte de som far illa i det tysta, flickorna.
Men trots att det är hemma och i skolan som de första viktiga stegen måste tas för att bota ungas psykiska ohälsa har debatten handlat förvånansvärt lite om föräldrarnas och skolans ansvar.
I stället har krisen inom barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, varit ett hett ämne. Liksom de massiva förskrivningarna av antidepressiva preparat, som har kritiserats från flera håll.
Psykiatrireformen och stora besparingar inom sjukvården har lett till långa köer och läkarbrist inom psykiatrin. Och många unga får inte den vård de behöver och har rätt till.
Sedan 2000 har andelen svenskar som äter antidepressiva läkemedel ökat från 4,6 till 7,1 procent. Antalet unga på sådana preparat fördubblades mellan 1998 och 2002 och har bara ökat sedan dess. Samtidigt pekar flera studier på att terapi fungerar bättre än piller för ungdomar.
Ingen av de här frågorna är hetare än någon annan. Alla behöver de vara med i diskussionen om hur unga som mår dåligt ska få den hjälp och det stöd de har rätt till - och förhoppningsvis välja livet framför döden.
Likväl diskuteras de oftast var för sig.
Men för att föräldrar och skola ska kunna agera när en ung person far illa måste de veta att hela kedjan fungerar; att BUP kan ta emot personen och att medicin skrivs ut för att den kan göra nytta - inte för att det inte finns några andra alternativ.
Det krävs också större lyhördhet: Alla som mår dåligt bråkar inte eller är utåtagerande. Att se de som mår dåligt i tystnad är därför den kanske viktigaste utmaningen.