De som håller folkstyret levande

Kommunfullmäktige i Linköping har 79 ledamöter. Därtill ett antal ersättare. I onsdagens Corren fanns samtliga ledamöter presenterade med namn och bild. De flesta av dem är ganska okända för allmänheten. De är demokratins arbetsmyror.

Foto: Åke KarlssonKonfettiregn över fullmäktige i somras när man beslutade om ny översiktplan för Linköping.

Foto: Åke KarlssonKonfettiregn över fullmäktige i somras när man beslutade om ny översiktplan för Linköping.

Foto: Fotograf saknas!

Linköping2011-01-08 01:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

De som syns mest är kommunalråden och partiernas gruppledare. Ungefär 97 av 100 politiker i länet är fritidspolitiker, enligt en kartläggning som Sveriges kommuner och landsting presenterade förra mandatperioden. Gissningsvis ser det ungefär likadant ut den kommande mandatperioden, men flera kommuner i länet har förändrat sin politiska organisation bland annat genom att minska ned på antalet fullmäktigemandat och platser i nämnder och styrelser.

Det finns ett "effektivitetstänkande" kring demokratin som inte är sunt. Sett över några årtionden har en mycket stor neddragning av antalet förtroendevalda skett. Politisk organisation, liksom kommunal organisation i stort, är ingen vetenskap, utan hur man formerar och organiserar handlar om värderingar. Kommunerna har under samma tidsepok fått ökat ansvar. Tjänstemännen har en starkare ställning liksom att lagar och regelverk, beslutade i riksdagen eller EU, sätter snävare ramar för vad och hur en kommun får göra.

Det är endast en liten del som har sitt politiska uppdrag på hel- eller deltid. Linköping har byggt ut sin professionella politikerorganisation med fler kommunalråd och politiska sekreterare. Samma utveckling sker i många andra kommuner. Den borde debatteras mer. Allt färre förtroendevalda, tillsammans med att partierna är på dekis, är ett demokratiskt problem om vi vill att det ska finnas många kontaktytor, många kanaler och många arenor för att tala samhällsfrågor. Allt färre människor kommer i verklig kontakt med politiken - man läser om den, hör talas om den, diskuterar den på fikaraster och på fester. Men de möter inte politiker.

Det går åt några hundra personer för att bemanna styrelser och nämnder i en kommun som Linköping. Politikern har flera roller, dels att fatta beslut om det som har med politik att göra, dels vara en insynskanal för medborgarna i den kommunala verksamheten. Det finns förvisso andra sätt att lösa dessa uppgifter. I norden har förekomsten av många förtroendevalda varit ett sätt att fatta beslut, skapa sammanhållning i samhället och ge legitimitet åt den offentliga sektorn.

Varje kväll hela veckan pågår arbetet, förtroendevalda sitter hemma och läser handlingar, deltar i partimöten, träffar väljare, gör studiebesök, går på sammanträden och allt annat som hör politiken till. Några hundra personers sammanlagda engagemang blir till tusentals timmar varje månad, och tiotusentals varje år.

Den verkligheten är inte så uppseendeväckande, utan snarare grå. Inte spektakulär, utan en vardag av plikttrohet och mycket gnet. Det är i dessa processer som vår demokrati verkligen prövas och påverkas. Mycket sker i samförstånd. Det görs kompromisser. De klarar att skilja på sak och person.

Lite oftare kunde det sägas att folkvalda gör ett viktigt jobb och att de borde vara mer stolta.

Läs mer om