Borgerligheten är inte rasistisk, däremot har invandringsdebatten länge varit tabuiserad. Vad som är tabu har växlat, men det handlar inte bara om invandringens risker utan även dess fördelar.
När Socialdemokraterna regerade var det tabu att tala om invandrare som arbetskraft. S ville inte stöta sig med LO-fack som skrek "Go home" åt lettiska arbetare och fruktade lönepress nedåt. Invandringsdebatten handlade därför uteslutande om solidaritet med människor i nöd.
Med alliansen har tabut spegelvänts. All invandring motiveras med att vi behöver arbetskraft, trots att vissa invandrare står långt från arbetsmarknaden.
Men alla argument för invandring måste belysas, liksom riskerna. Att "hålla rent" mot rasism innebär att aldrig svika principen om alla människors lika värde. Det innebär däremot inte att skygga för vissa frågeställningar för att de är svåra, eller råkar sammanfalla med en formulering hos SD eller Breivik. Argumenten för respektive riskerna med invandring ska vara tydliga.
Solidaritet är ett viktigt argument för invandring. Alla fria länder har ett moraliskt ansvar att ta emot människor i nöd. Anhöriginvandring handlar också om solidaritet - det är grymt att inte låta familjer förenas.
Arbetskraftsbehov är också ett viktigt argument. För tillväxt och välfärd behövs alla typer av arbetskraft - grovarbetare, forskare och företagare.
Det tredje argumentet är den liberala visionen om en gränslös värld. Det har knappt hörts sedan Muf var nyliberala och ville ha fri invandring och nedmonterad välfärd, och anledningen är nog just att helt fri invandring står i konflikt med en omfattande välfärdsstat. Fria människor borde dock vara fria att bosätta sig var de vill.
Den första risken med invandring är just att den tär på välfärden. Det sker när invandrare inte får jobb utan måste försörjas med skattemedel.
Den andra risken är de sociala konsekvenserna av icke-fungerande integration. Segregering och utanförskap ökar risken för dåliga skolresultat och kriminalitet.
Den tredje risken är de kulturkrockar som utmanar värderingar vi inte kan ge avkall på. Många kulturkrockar kan vi leva med, men vi kan inte acceptera att Lars Vilks utsätts för mordförsök för en tecknings skull, att ungdomar inte får välja själva vem de vill gifta sig med och i extremfallen mördas, eller att flickor könsstympas. Yttrandefrihet, jämställdhet mellan könen och friheten att själv bestämma över sitt liv ska vi aldrig ge upp. De flesta delar dessa värderingar, men inte alla. Till dem måste vi säga ifrån. Att vara kulturrelativist i dessa frågor är inte att "hålla rent", det är att göda extremism och ofrihet.
Tre argument för invandring, tre risker med invandring. Utifrån dessa, och med respekt för alla människors lika värde, bör en anständig och konstruktiv debatt om invandring kunna ersätta det uttjatade Breivikkletandet.