Jacques Delors var EU-kommissionens ordförande i tio år. Det var formativa tio år för den Europeiska gemenskapen. Det var då som EG omskapades till dagens EU, en mycket mer centraliserad politisk och ekonomisk union. Under Delors tid genomfördes den inre marknaden, och "Herr Europa" som han med all rätt kallades, var också arkitekten bakom Maastricht-avtalet 1991. Den viktigaste ingrediensen i detta avtal utgjordes av valutaunionen EMU.
Men i dag vill Jacques Delors inte kännas vid euron. I stället ser han den inre marknaden som sitt huvudsakliga bidrag till den europeiska integrationen.
I en brittisk tidningsintervju tar Delors sensationellt avstånd från den form som valutaunionen kommit att få.
"Storbritannien har gjort rätt i att stå utanför valutaunionen", säger Jacques Delors. Man får då anta att han följaktligen också tycker att Sverige gjorde rätt, även om det svenska nejet uppenbarligen inte är tillräckligt intressant att referera till i en brittisk intervju. Det är hur som helst minst sagt anmärkningsvärt -- och betecknande -- att detta sägs av den man som mer än någon annan personifierat den europeiska integrationsprocessen, som är en stor Europavän, kanske den största.
Delors är alltjämt en varm anhängare av den europeiska federalismen. Han vill alltså ha ett Europas förenta stater. Motsägelsefullt säger han dock "jag har aldrig velat eller trott på nationens försvinnande". När det mesta av makten centraliseras till överstaten försvinner dock definitionsmässigt nationen som den avgörande politiska gemenskapen, även om den består i språklig och kulturell mening.
Det är utifrån sitt federalistiska perspektiv som Jacques Delors bedömer EMU. Problemet med valutaunionen är att den inte underbyggts politiskt, framhåller den förre kommissionsordföranden.
Delors beklagar att de europeiska ledarna inte lyssnade på hans varning, att euron måste matchas med en nära koordinering av all ekonomisk politik. Det är avsaknaden av denna finanspolitiska centralisering som är orsaken till de problem som EMU dras med, och som gör valutaunionen "mindre attraktiv" än den annars skulle ha varit, lyder Delors omdöme.
Jacques Delors har rätt på den första punkten: Utan överstatlig finanspolitik fungerar inte den överstatliga penningpolitiken. Det har den så kallade stabilitetspaktens sammanbrott visat. Men han har fel på den andra punkten. Centraliseringen av penningpolitiken till en överstatlig nivå är tillräckligt demokratiskt problematisk i sig. Att driva på denna centralisering ytterligare, genom att lyfta upp hela sjoket av ekonomisk politik till den överstatliga nivån vore att kraftigt förvärra det demokratiska problemet. Inte desto mindre är Jacques Delors analys i grunden riktig, EMU förutsätter mer maktcentralisering för att fungera.