I det arbetet bör utgångspunkten rimligen vara att befria människor från förtryck och att ge dem möjligheter till bättre liv. Särskilt i katastrofsituationer, som naturkatastrofer, krig eller svält, krävs att vi uppbådar vad vi kan för hjälpa människor i nöd.
Sverige har en tradition av stor generositet gentemot världens utvecklingsländer. Det svenska internationella biståndet uppgår till omkring en procent av bruttonationalinkomsten (BNI) - världens högsta, räknat per capita.
Vad vi därtill kan vara stolta över är att vi svenskar också är generösa bidragsgivare inte bara genom skattsedeln utan även räknat i frivilliga bidrag. Dels i egenskap av privatpersoner, men också genom näringslivet. Under fjolåret rapporterades att svenskt näringsliv bidragit med drygt en halv miljard kronor i välgörenhet. Det handlar om bidrag i form av varor och tjänster, särskilt i samband med större katastrofer och kriser. Bland bidragen kan nämnas Volvos lastbilar, Skanskas maskiner, Ericssons mobilnätverk och SCA som skänkt bindor till kvinnor på flykt undan krig och katastrofer.
Goda intentionerna finns alltså att hjälpa vår omvärld. Därutöver börjar diskussionen om hur effektivt, långsiktigt internationellt utvecklingsarbete ska förverkligas.
"Värdegrund, demokrati och mänskliga rättigheter är nyckelbegrepp i den svenska biståndsdebatten", konstaterar Hanne Kjöller (DN 6/8). Detta i ett samtal med Anders Östman, en före detta tjänsteman på den svenska biståndsorganisationen SIDA, som nu lämnat sin tjänst efter tre decennier.
I vår västerländska värdegrund ingår demokrati som ett viktigt vedertaget uttryck för mänskliga rättigheter. Inte så märkligt att vi då önskar det även åt andra människor på jorden. Det måste vara ett viktigt mål med det internationella utvecklingsarbetet.
Som kontrast till den gängse uppfattningen om hur det ska gå till, menar emellertid Östman att "demokrati är ett resultat av utveckling - inte tvärtom" och pekar på det faktum att många mottagarländers utveckling fortfarande står still, trots decennier av miljardbistånd: "Tågordningen är stabilitet, ekonomisk utveckling, sociala framsteg och sist demokrati. Men av Afrika förväntar vi oss en historiskt omvänd utvecklingsprocess."
Hur effektivt internationellt bistånd bäst förverkligas är en svår fråga som saknar enkla svar, men Östmans synpunkt tål att reflektera över. Handelsutbyte skapade välståndet i vårt land. Det kanske är mer av det som behövs för att påskynda utvecklingen även i andra? Bistånd ska i vilket fall inte handla om att bränna pengar för syns skull - det riskerar att göra mer skada än nytta för mottagarländerna, vars utveckling kan avstanna, tvärtemot syftet. För att inte fastna där, behövs en fortsatt livaktig diskussion om Sveriges del i det internationella utvecklingsarbetet. Det är vi skyldiga världens fattiga och förtryckta.