Bildtext:
Vad händer nu? Den sensationella valutgången i Palestina öppnar för en helt ny situation i Mellanöstern -- i värsta fall en katastrofal sådan. Sällan har väl ett våldsbudskap fått en så tydlig demokratisk uppbackning.
Att terrorstämplade Hamas av allt att döma kommer att bilda regering är en sensation. Men det var den sista sensation någon kunde ha frågat efter. Till och med Hamasledarna själva lär nog undra hur de egentligen skall spela sina kort i det totalt förändrade landskapet.
För de moderata krafterna i Israel kunde inte valutgången ha kommit vid en olägligare tidpunkt. Gissningsvis är det hökarna i Likud som får vind i seglen inför parlamentsvalet i mars nu när palestinierna röstat fram självmordsbombarnas favoritorganisation. Redan har den israeliska högern utnämnt det ensidiga uttåget ur Gaza som ett stort misstag som hjälpt Hamas till makten.
Vi vet inte vad som kommer att hända. Men vi vet att ett gammalt demok-ratiproblem återigen har bevisat sin smärtsamma giltighet: Hur hantera en demokrati som frambringar det demokratin var tänkt att förhindra?
USA:s neokonservativa administration har kanske störst anledning att fundera på detta. Hela deras Mellanösternpolitik går ju i korthet ut på idén att land efter land skall demokratiseras, varefter marknadsekonomi, mänskliga rättigheter och välstånd skall svepa bort grogrunden för islamistisk terrorism. Irak är ju bara den inledande dominobrickan i denna planlagda utveckling.
Och förvisso, valen i Irak har gått bra sett till omständigheterna, och små ljusa tecken skönjs i Libanon, Egypten och till och med Saudiarabien. Men bara tecken, inte genombrott. Det vi ser i Palestina är ett just genombrott, men för något helt annat än vad som förutsatts. Det är ett genombrott för en terroriststämplad organisation. Hamas har fått egen majoritet i parlamentet.
Risken är nu att det i andra delar av Mellanöstern uppfattas som legitimt, till och med "normalt" att lägga sin röst på män med maskingevär. Vad gör USA då? Vad gör västvärlden?
I det perspektivet är det än viktigare, inte bara för palestiniernas egen skull, utan för hela Mellanösterns, att Hamas faktiskt beaktar sitt nyvunna ansvar och lägger ned den väpnade kampen och erkänner Israel. Det vore ett förödande exempel om palestinierna först valde en terrororganisation till att styra landet. Och om de därefter bedrev en konfrontativ politik mot Israel och fick ut ett uns av det.
Omvärldens tryck är kanske inte avgörande i den processen, men allt som kan föra skeendet i rätt riktning är ett måste. För svensk del innebär det till exempel att frysa biståndet till Palestina i samma stund det står klart att Hamas inte tänker förändra sig. Här vore det önskvärt om alla riksdagspartier kunde demonstrera tydlig enighet.
Vi skrev i onsdags att det palestinska folket tar på sig ett stort ansvar för vad som händer om de röstar fram Hamas till makten. Det är värt att påminna om. I dag och framöver.