Då för trettio år sedan störtades shahen och Iran blev en islamisk republik. Sharialagar gäller sedan dess och det djupt religiösa Väktarrådet har den yttersta politiska makten. I Iran kränks de mänskliga fri- och rättigheterna regelmässigt. Kvinnor lever under stor ofrihet och att vara öppet homosexuell i Iran är att skriva under sin egen dödsdom.
Folket utser visserligen både presidenten och parlamentet, men kandidaterna måste godkännas av Väktarrådet. Därför är Ahmadinejads rival i presidentvalet, Mir Hossein Mousavi, också del av det politiska och religiösa etablissemanget och inte någon reformkandidat i ordets rätta bemärkelse.
Men det är ändå till Mousavi som de hundratusentals iranier som med livet som insats har demonstrerat på Teherans gator de senaste dagarna sätter sitt hopp. De vill ha ett friare och mer demokratiskt Iran.
Men så länge Väktarrådet styr är utsikterna till förändring - valfusk eller inte, ett av regimen riggat valresultat eller inte - minimala. Så länge presidentkandidaterna måste godkännas av Väktarrådet kommer de inte att ifrågasätta rådets maktställning offentligt. Någon revolution likt den 1979 är därför inte trolig.
Det är dock inte samma sak som att Väktarrådet inte har påverkats av de senaste dagarnas händelser. Gårdagens besked, att rösterna i vissa valkretsar ska räknas om, tyder på att även de religiösa ledarna har fått sig en tankeställare. Syftet är att lugna demonstranterna i Teheran. Läget i huvudstaden sägs också ha blivit något lugnare efter beskedet. Samtidigt rapporterades det i går om att demonstrationerna har spridit sig till andra stora städer: Mashhad, Isfahan och Shiraz.
Trots de minimala utsikterna till förändring är de senaste dagarnas sammandrabbningar exceptionella. Folkets protester har fått Väktarrådet till en, om än liten, reträtt när rösterna i vissa valkretsar nu räknas om. Ett ogiltigförklarande av valet hade varit en fullkomlig reträtt.
Omvärlden med USA i spetsen borde givetvis ta tillfället i akt att trycka på för mer frihet och demokrati i Iran.
President Barack Obama deklarerade i måndags att yttrandefriheten och den demokratiska processen måste respekteras. Han påpekade också att Iran måste reda ut eventuella oegentligheter och det utan blodutgjutelse. Samtidigt betonade han att USA inte vill bli "en politisk fotboll" i eftervalskrisen; ett uttalande som ligger helt i linje med Obamas ambition att normalisera relationerna med Iran.
Men demokrati och frihet, inte säkerhetspolitik, borde vara USA:s och omvärldens högsta prioritet när det gäller Iran. De som nu demonstrerar i Teheran, inte Ahmadinejads regim, är nyckeln till en normal relation. Och de behöver omvärldens stöd för att kunna göra skillnad.