Det är fel att anklaga regeringen för att vara totalt ointresserad av biologisk mångfald. Statliga Sveaskog har avsatt 20 procent av sin mark för långsiktigt skydd av värdefull natur och hotade arter. Det är bra, men inte tillräckligt.
Det är nämligen tydligt att en allt större del av Sveriges skogsmark raskt håller på att utarmas och intensiv virkesproduktion väger tyngre än naturvårdsintressena. Så länge det finns stora pengar att tjäna på storskaligt skogsbruk kommer utvecklingen att fortsätta.
Att arbetet med att kartlägga artrikedomen nedprioriteras genom minskade anslag förstärker dessvärre bilden av att frågan om biologisk mångfald inte alls har den prioritet den borde ha.
Lite större engagemang från regeringens sida vore inte för mycket begärt. Annars kommer det att skorra falskt att tala om 2010 som mångfaldens år.