Ostlänken är ett samhällsnyttigt, ekonomiskt och materiellt gigantiskt projekt. Den stora nyttan legitimerar mycket, men hur väger man den mot att enskilda individer drabbas personligen när länkens spår ska dras?
Som till exempel paret Nilsson, som Corren skrev om i går. Deras hus ligger "i vägen" för ett av de tre alternativen till länkdragning. Måste paret lämna sitt hus kommer Banverket att lösa ut fastigheten till marknadsvärde.
Självklart är ovissheten plågsam för paret Nilsson och alla andra som väntar på verkets besked. Men samhällsnyttan med Ostlänken väger tungt och planen bör fullföljas. Att fastighetsägare bemöts på ett så respektfullt och smärtfritt sätt som möjligt, inte minst ekonomiskt, är dock centralt för dess fortsatta planering.