I söndagens Dagens Nyheter fanns en platsannons: Handläggare sökes till Nämnden för hemslöjdsfrågor. Den hugade kunde läsa mer på deras hemsida: "Nämnden för hemslöjdsfrågor, NFH, är en statlig myndighet under Kulturdepartementet. NFH stärker hemslöjden i hela Sverige genom att planera, driva och följa upp aktiviteter med såväl kulturella som ekonomiska perspektiv". Inget ont om slöjd och dess utövare. Men är det nödvändigt med en statlig byråkrati för sådan verksamhet? Frågan blir särskilt aktuell mot bakgrund av en ny bok, "Alliansens myndighetspolitik", som ekonomen Henrik R S Olsson skrivit på tankesmedjan Timbros uppdrag. Han påminner om vad borgerligheten lovade innan segervalet 2006. Den vildvuxna myndighetsfloran som frodats under det socialdemokratiska maktinnehavet skulle rensas rejält. Det krävdes besparingsprogram, införande av tak för myndigheternas tillväxt, et cetra. Så vad har då hänt efter sex borgerliga år? Enligt Henrik R S Olssons granskning är svaret nedslående. Antalet myndigheter har förvisso minskat något, från 247 till 234 stycken. Men siffrorna är skenbara, eftersom det mest handlar om organisationsförändringar. Byråkraterna är ungefär lika många som förr, deras verksamheter tenderar att leva vidare under nya beteckningar.
Ett symptomatiskt exempel är Statens biografbyrå. Trots att filmcensuren avskaffats och det egentliga uppdraget alltså bortfallit, har myndigheten bara ändrat namn till Statens medieråd och ökat personalen under hänvisning till att man numera ämnar ge råd om barn och ungdomars mediesituation. Skulle inte föräldrar och skola kunde sköta detta lika bra eller bättre? På senare tid har flera myndigheters vidlyftiga representation skapat braskande rubriker och indignerade kommenterar. Avslöjandet om Tillväxtverkets festande fick till och med dess generaldirektör på fall. Men krognotorna som skrevs ut på skattebetalarnas bekostnad var förstås bara småpotatis i sammanhanget och skymde sikten för vad som borde varit väsentligare att diskutera: vad ska vi ha Tillväxtverket till? Vilken nytta för det svenska näringslivet gör Tillväxtverkets budget på närmare 4 miljarder kronor om året? Det vore intressant att se en utvärdering på detta, om det överhuvudtaget finns någon.
Totalkostnaden för de statliga myndigheterna uppgick 2011 till 210 miljarder kronor, vilket borträknat för inflationen är högre än 2006. Det förefaller lätt att instämma i Henrik R S Olssons slutsats att resurserna borde kunna utnyttjas effektivare. Han menar att myndigheter som saknar "central betydelse för medborgarnas grundläggande trygghet och välfärd" har föga existensberättigande. Dit torde Nämnden för hemslöjdsfrågor rimligen höra. Men den har funnits sedan 1981 och är ännu ohotad. Alliansens misslyckade reformering av byråkratin tyder väl på att Ronald Reagan hade rätt: "Det närmaste vi kommer evigt liv på jorden är en statlig myndighet".