Fridolin - MP:s förlorade son som efter fyra års frånvaro återvänt till politiken och riksdagen - är den mest namnkunnige aktive miljöpartisten, efter nuvarande språkrör. Någon manlig motkandidat har ännu inte gjort sig tillkänna. Om den kvinnliga posten har favoriten Mikaela Valtersson fått konkurrens av tre andra rikdagsledamöter: Gunvor G Ericson, Bodil Ceballos respektive Åsa Romson, som öppet sagt att de vill dra på sig en av två ledartröjor för MP.
När en ny ledare ska väljas, i vilket sammanhang som helst vare sig det är i ett politiskt parti, på arbetsplatsen eller i den lokala fotbollsklubben, så är viljan en viktig kvalitet hos den påtänkta ledaren. I Miljöpartiet hymlas inte med detta. För Fridolin dök frågan upp för en tid sedan, han har sedan begrundat och diskuterat innebörden med dem i sin privata närvaro, och sedan kommit fram till att det är något han vill göra. Detsamma gäller förstås de andra aspiranterna till språkrörsposten. Av någon anledning ser Socialdemokraterna annorlunda på saken. Istället för raka rör och öppna kort ingår i processen att söka en ny ledare för S en slags falsk blygsamhet styrd under Jantelagen: "Nej, men inte ska väl jag...?" eller "Det har jag inte ens tänkt på". Att bli partiledare är något en socialdemokrat motvilligt och helst under protest går med på.
S har en del att lära av MP:s hantering av ledarfrågan. Den öppna processen med frivillig kandidatur gör att saken avdramatiseras samtidigt som den inte på något vis förminskar språkrörens viktiga roll. Inom MP är det heller inte förenat med nederlag eller avhopp att byta personer i topposition, till skillnad från den socialdemokratiska hierarkin där ordföranden kan sitta i en halv evighet och sedan blir avgången ett mer eller mindre adjö till politiken. Hade S, V och MP vunnit valet skulle Eriksson och Wetterstrand däremot blivit kvar som ministrar i en rödgrön regering även efter avgången i maj 2011. Liksom Lars Leijonborg som när han avgick som partiledare för Folkpartiet våren 2007 satt kvar i regeringen - dock som forsknings- istället för utbildningsminister - fram till juni 2009.
Att avgången för MP:s språkrör är så okontroversiell beror förstås mycket på att det står inskrivet i partistadgarna att de måste göra så efter nio år. Denna regel har dock varit ifrågasatt av en del inom partiet som vill behålla framför allt populära Wetterstrand. Men nu ser det ändå ut som att MP kommer att få två nya ansikten som frontfigurer varav Gustav Fridolins sannolikt kommer att vara ett.