Vissa bloggare viftade genast undan pojkarna som skadar sig själva, enligt resonemanget: Det vet väl alla att tonårskillar tävlar om att bränna sig själva med cigaretter för att se vem som är tuffast. Och troligtvis är det en del killar som skadar sig själva på lek eller i tävling, utan att de lider av psykisk ohälsa. Det finns troligen också tjejer som rispar sig själva i armarna för att det råkar vara trend och norm i deras umgängeskrets, utan att de mår psykiskt dåligt.
Men för en grupp flickor är självskadebeteendet det enda sätt de vet att lindra svår ångest - de skadar sig själva för att den kroppsliga smärtan för en stund ska överrösta den själsliga. Det är cyniskt och ojämställt att tro att det inte finns pojkar som skadar sig själva av samma anledning. Tyvärr förringas pojkars problem ofta på detta sätt. Att pojkar genom hela skolsystemet har sämre betyg än flickor viftas undan med att män ändå tjänar mer än kvinnor. Att män begår 75 procent av alla självmord i Sverige hamnar i skuggan av att kvinnor begår fler självmordsförsök och oftare diagnosticeras med depression.
Som mamma till en pojke och en flicka har jag funderat över den hårda och hemliga pojkvärlden. Medan flickorna leker centralt på skolgården, där vuxen personal finns, försvinner pojkarna runt hörnet och jagar och slår varandra utan att någon vuxen ser. Medan flickorna leker många olika lekar delas pojkarna snabbt i två grupper: En som slåss och en som spelar fotboll. Vad ska en pojke som varken vill slåss eller spela fotboll göra?
Om min dotter i framtiden får problem med kompisar, inte hänger med i skolan eller mår psykiskt dåligt så räknar jag med att vi föräldrar får veta detta och att hon får hjälp - eftersom flickors problem oftast tas på allvar. Men i den hemliga pojkvärlden ser sällan de vuxna om någon blir mobbad - och pojkarna säger inget, de är lojala med gruppen. Pojkarna riskerar att inte nå sin potential i skolämnena, eftersom de förväntas vara lite omogna och pojkvärldens ideal är anti-plugg. Pojkar som mår psykiskt dåligt osynliggörs. Flickors psykiska ohälsa uppmärksammas mer, och i den hemliga hårda pojkvärlden är första budordet att aldrig visa någon om du är ledsen.
Det är bra att flickors problem tas på allvar. Som flickförälder förväntar jag mig självklart information och hjälp om min dotter råkar illa ut. Men det är skrämmande att som pojkförälder inte känna samma trygghet. Vuxna måste intressera sig lika mycket för pojkvärlden - det är enda sättet att göra den mindre hård och hemlig.