Apropå statsministerparet Reinfeldts separation ställde Norrköpings tidningar (10/3) frågan: "Tror du på livslång kärlek?" till fem Norrköpingsbor. Bara en (kvinna, 53 år) svarade att hon inte gjorde det eftersom "det är väldigt många som skiljer sig". Övriga fyra (tre kvinnor 23, 23 och 57 år, en man, 48 år) svarade ja, med tillägget att "folk skiljer sig för lätt".
Är det för enkelt att ta ut skilsmässa i Sverige i dag? För ett par som är överens och inte har barn under 16 år, går det att upplösa äktenskapet på en vecka. Har de däremot minderåriga barn, eller om bara den ena maken vill skiljas, måste paret beakta minst sex månaders betänketid.
Lagen lägger sig bara i gifta pars förhållanden, vilket par som ingår äktenskap naturligtvis bör vara medvetna om. Sambor, särbor eller "kulbor" gör slut helt på egna villkor (det kan dock bli dispyter om barn, boende och lösöre som leder till juridiska åtgärder).
Gifter sig folk för lätt då? Liksom man inte får avsluta, får man heller inte ingå äktenskap hur som helst. Skatteverket kräver hindersprövning (försäkran om eventuella tidigare äktenskap samt släktskap) och en anmälan om efternamn.
Men mer än så lägger sig staten inte i äktenskapet. Vän av frihet kan tycka att det ändå är för mycket, att människor bör ha full frihet: Vill ett par skiljas är det fel att staten tvingar det att "hålla ihop" i ytterligare ett halvår - om så bara på pappret.
Friheten är ena sidan av myntet, tryggheten den andra. Genom äktenskapets juridiska kontrakt följer fördelar, men också en tvingande trygghet då den make som vill skiljas måste vänta i sex månader om den andra inte vill.
Det största ansvaret en människa kan ta på sig i livet är att bli förälder. Det ansvaret avspeglas i äktenskapsbalken genom sexmånadersregeln, som förhindrar föräldrar att skilja sig "i affekt". En skilsmässa påverkar även barnen och därför är det inte helt galet att föräldrar tvingas tänka igenom sin skilsmässa ordentligt.
Vid hindersprövning, namnanmälan och eventuell betänketid går gränsen för statens äktenskapsinblandning. Den gränsen kan vara rimlig, men statens makt bör inte utvidgas genom att försvåra för människor att gifta och skilja sig. Vi ska ha förtröstan i att vuxna (man måste vara 18 år för att ingå äktenskap i Sverige) människor klarar av att fatta sina egna genomtänkta beslut.
Förmodligen är det heller inte de juridiska restriktionerna som människor främst tänker och vill ändra på när de säger att folk skiljer sig för lätt. Snarare handlar det om att de flesta inte sympatiserar med dem som ger upp utan mer med dem som kämpar - särskilt för romantiken och hoppet om livslång kärlek.
Och man kan ju tycka att par borde försöka vara lite mer "happy happy" tillsammans i stället för var och en för sig. Den frågan bör dock staten hålla sin långa arm långt borta ifrån. Varje par måste självt få avgöra om den livslånga kärleken existerar eller ej.