Sedan den 15 april i år gäller försörjningskrav för anhöriginvandrare i Sverige. Migrationsminister Tobias Billström ville att kravet skulle gälla utan undantag, men efter hård intern kritik inom alliansregeringen undantogs barnfamiljer.
I Danmark medges inga sådana undantag. Dessutom har den liberalkonservativa danska regeringen under Dansk folkpartis inflytande redan infört ett poängsystem för medborgarskap. Det är sannolikt bara en tidsfråga innan ett sådant förslag läggs fram även i Sverige och argumenten för eller emot kommer troligtvis att skilja sig åt beroende på vilket parti som är förslagsställare. Att verkligheten ser ut som den gör är en förklaring till varför Sverige, precis som de flesta andra europeiska länder, nu har fått ett uttalat främlingsfientligt parti i riksdagen. Detta sker i ett Europa där romer förnekas den rätt till fri rörlighet som andra EU-medborgare har inom unionens gränser och där Frankrikes president vill införa medborgarrättslagar som upphäver allas likhet inför lagen.
Risken är dock att Sveriges parti- och medieetablissemang väljer att blunda för helheten och i stället stirra sig blind på den akuta katastrofen: SD:s entré i politikens finrum där inget annat parti vill i ta i dem med tång.
Sverige måste bli bättre på integration. Invandrare måste snabbare lära sig svenska och få fotfäste på arbetsmarknaden. Alliansregeringen har sett problemet och gör vad den kan för att göra någonting åt det. Men det räcker inte. För att möta den främlingsfientlighet som är SD:s livsluft måste Sverige gå emot den europeiska utveckling där asylrätten sätts ur spel, möjligheten att fly från förtryck inskränks och total kulturell assimilation blir villkor för medborgarskap.
I Sverige har moderater och socialdemokrater stramat åt flyktingpolitiken i stort samförstånd. Inskränkningarna i asylrätten har skett stegvis under flera år och bland annat fått till följd att Sverige idag skickar tillbaka asylsökande till länder som Malta och Grekland, som på grund av sitt geografiska läge redan svämmar över av flyktingar och som varken har viljan eller förmågan att organisera flyktingmottagning och asylprövning på ett människovärdigt sätt.
Det bästa sättet att möta SD är att få en ändring till stånd av den inhumana asylpraxis som råder. När övriga partier verkligen kan visa att de värnar asylrätten kan de också bemöta SD:s argument med större pondus och trovärdighet. Att istället fortsätta på den inslagna vägen, strama åt flyktingpolitiken ytterligare och samtidigt behandla Sverigedemokraterna som illegitima representanter för svenska folket vore att spela de främlingsfientliga krafterna i händerna.