Demokrati innebär inte bara att folket ska välja politiker, utan även att politikerna ska representera folket. För att lyckas med det sägs ibland att den politiska sammansättningen någotsånär bör återspegla befolkningens ålder, kön, yrkesgrupper och utbildningsnivå.
Enligt Svenska Dagbladet (10/1) går dock Sverige alltmer från ett folkstyre mot ett proffsstyre, åtminstone sett till ministrarna i regeringen. Medan befolkningens utbildningsnivå höjs, minskar den eftergymnasiala, liksom den yrkesmässiga, kompetensen bland ministrarna. Den genomsnittlige ministern har studerat i 4 år, arbetat i 7 och varit politiker i 17. Å andra sidan är bara en dryg tredjedel av svenska folket högskoleutbildad, så på den punkten närmar sig snarare regeringen befolkningen i stort.
Variationen bland ministrarna är stor. Socialminister Göran Hägglund (KD) har till exempel ingen eftergymnasial utbildning, däremot 20 verksamma år inom politiken och ligger i topp tillsammans med Carl Bildt (M) (25 år) och Beatrice Ask (M) (27 år)
Peter Norman gick å sin sida med i Moderaterna några dagar innan han utsågs till finansmarknadsminister. Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth (M), arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) och äldreminister Maria Larsson (KD) har yrkeserfarenheter på mellan 19 och 22 år.
Att näringsminister Annie Lööf (C) med sina 28 år inte har någon yrkeserfarenhet är mindre uppseendeväckande än att civilminister Stefan Attefall (KD), 51, inte har det. Ska vi kunna ha unga representanter i regeringen måste vi inse att de av naturliga skäl inte hunnit skaffa sig så mycket livserfarenhet - men kan besitta andra kompetenser.
Regeringen är dock inte direktvald, så en mer korrekt bild av hur folket väljer sina representanter får vi om vi tittar på riksdagens ledamöter. De östgötska riksdagsledamöterna speglar väl riksdagen i stort: 73 procent har studerat vid högskola (74 procent i hela riksdagen), 60 procent är män (55 procent) och samtliga är mellan 30-64 år (92 procent).
Jämfört med svenska folket, där en dryg tredjedel har högskolepoäng, är riksdagsledamöterna välutbildade. Den åldersmässiga representationen är dålig, bara 21 ledamöter är under 30 år och endast 6 (!) är över 65. Å andra sidan ligger som sagt en människas kompetens knappast i åldern - eller könet, för den delen.
Det viktigaste med folkstyre är att politikernas beslut motsvarar folkets vilja. Det som oroar något är hur svårt det är för icke-"broilers" att göra sig hörda i det politiska bruset och nå politiska positioner (Corren skrev om den saken 15/12, apropå nationalekonomen och ex-politikern Anne-Marie Pålssons bok "Knapptryckarkompaniet").
Politisk kompetens är värdefullt på flera sätt, men riksdag och regering bör inte bli tillhåll för en exklusiv klubb man föds och fostras in i. Kompetens och värdefulla åsikter kan också komma utifrån. Ett utökat personval och större öppenhet i partierna skulle gynna det folkliga inflytandet och engagemanget.