En liknande argumentation har de så kallade "plankarna", medlemmar i organisationen Planka.nu. De anser att kollektivtrafiken bör vara avgiftsfri och helt finansieras via skattsedeln. För att nå sitt mål vägrar plankarna att betala för sina resor med kollektivtrafiken.
Planka.nu finns förutom i Stockholms län och Göteborgsområdet också i Östergötland. På organisationens hemsida ges tips och råd för hur östgötarna kan bära sig åt för att "planka" på bussar, tåg och spårvagnar och undvika att åka fast i kontroller. Plankarna motiverar sitt beteende främst med att "kostnaden för månadskortet svider något förbannat i plånboken". Samtidigt utmålar de gratisåkandet som en politisk handling jämförbar med facklig kamp där "arbetarklassens välstånd står mot företagens vinstintresse". Positionen långt ute på den politiska vänsterkanten är inte att ta miste på.
Hittills i år har organisationens medlemsantal ökat med 40 procent. I Nyhetsmorgon (21/7) angav Christian Tengbland från Planka.nu finanskrisen som en anledning. Den ekonomiska krisen skulle alltså medföra att många inte har råd att betala för sig och blir aktiva plankare. En viktigare orsak är att Planka.nu inte bara åker snålskjuts på bussarna utan även på den i Sverige rådande populära uppfattningen att allt ska vara gratis. "En välfärdsreform", kallar Tengblad utvecklingen för.
Den enda reform som Planka.nu lär åstadkomma är dyrare och sämre kollektivtrafik. Plankarna har rätt i att väl fungerande och billiga allmänna transportmedel är viktiga för en levande stads- och landsbygd samt för en minskad klimatpåverkan. Bussarna och tågen måste kunna konkurrera med bilen för att fler ska välja att ställa den hemma. På grund av de samhälleliga vinsterna är också kollektivtrafiken till stor del skattefinansierad. Av Östgötatrafikens verksamhet finansierar landstinget och kommunerna 58 procent. Resterande del står biljettintäkterna för.
Och att vi resenärer betalar en summa är nödvändigt. Om resorna vore avgiftsfria skulle risken vara stor bussarna och tågen överutnyttjas för andra syften än transport, till exempel som värmestuga, vandrarhem eller festlokal. Dessutom skulle skattehöjningar bli nödvändiga för att klara av kostnaderna - något som plankarna visserligen välkomnar, men som skulle medföra negativa konsekvenser. Bland annat att resenärerna förlorar sitt inflytande genom valet att kunna köpa kollektivtrafikens tjänster eller inte, och att utförarna mister incitament till investeringar och god service.
Plankarna har fel i att kollektivtrafik är en rättighet. Det är den inte. Den är en tjänst som man får att betala för. Utnyttjar man den utan att betala ägnar man sig inte åt något annat än stöld. Men det bryr sig gratisätarna inte om.