I förrgår kom det glada beskedet att de nedläggningshotade landsbygdsskolorna blir kvar. I går kom det mindre glada beskedet att en innerstadsskola kanske måste läggas ned.
Politikernas problem är att barn inte föds i en jämn, strid ström. Antalet födda barn varierar stort, och för att inte hela skolbudgeten ska gå till halvtomma lokaler måste skolorna bli färre, eller utnyttjas smartare, när barnen är få.
Samtidigt som politikerna ska fatta kloka beslut om skolorna måste de kommunicera på rätt sätt med de som berörs, och det är en svår balansgång. Å ena sidan bör politikerna vara öppna och berätta om sin tankegångar, så att barn, föräldrar och personal - som i fallet med landsbygdsskolorna - får chansen att argumentera och komma med motförslag. Å andra sidan måste politikerna akta sig för att i onödan skrämma upp barn och personal - arbetsron på en nedläggningshotad skola påverkas naturligtvis negativt.
När diskussionen om skolorna och de små barnkullarna nu fortsätter får vi hoppas att politikerna klarar balansgången. Det är viktiga saker som demokrati, medborgarinflytande och skolans arbetsro som ligger i vågskålarna.