Sedan regeringen tillträdde förra hösten har konflikten med LO och arbetarrörelsen varit hård. Sänkt a-kassa, hårdare krav på de arbetssökande och friare arbetskraftsinvandring har fått facket att skruva upp volymen:
Regeringen vill rasera den svenska modellen med kollektivavtal och stark arbetsrätt, är LO:s budskap.
Några uppmärksammade blockader - mot salladsbaren Wild 'n Fresh i Göteborg, byggfirman HGS i Linköping och Plymouthbröderna i Smålandsstenar - har ökat polariseringen och fått arbetsgivarna att kräva att konflikträtten begränsas.
Läget kan tyckas låst, skyttegravarna djupa.
Därför är det viktigt att lyfta fram de tecken som pekar i motsatt riktning - mot en öppnare dialog mellan parterna.
Regeringens politik har hittills inte innehållit några bomber. Arbetsrätten och den svenska modellen med kollektivavtal ska bevaras.
Moderaterna - som denna mandatperiod styr över arbetsmarknadsdepartementet - lägger i oktober fram ett förslag till handlingsprogram som tar ställning för trygghet på arbetsmarknaden.
Däremot har regeringen varit tydlig med vad den svenska modellen innebär: Att fackförbunden och arbetsgivarorganisationerna har ett ansvar för att lösa de konflikter som uppstår.
Det är en kontrast mot tidigare s-regeringar som har hållit facket om ryggen och infört nya lagar som ökar fackets makt. Och borgerliga regeringar har på motsvarande sätt försökt stärka arbetsgivarna. Nu gör regeringen det den bör - håller sig på behörigt avstånd. Och när parterna inte kan vänta sig uppbackning från regeringen har de ingen annan att vända sig till än varandra.
Kanske var det därför Svenskt Näringslivs nya ordförande Signhild Arnegård Hansen strax innan Almedalsveckan öppnade för en diskussion med facket om hur flexibilitet och trygghet ska förenas på arbetsmarknaden (Dagens Industri 5/7).
Kanske var det därför Sacos ordförande Anna Ekström på ett seminarium i Almedalen tog avstånd från stridsåtgärder för att tvinga fram kollektivavtal på arbetsplatser där de anställda inte vill ha sådana.
Kanske var det också därför LO:s ordförande Wanja Lundy-Wedin förra veckan öppnade för samtal om hur parterna tar det ansvar som följer av deras makt.
Parterna på den svenska arbetsmarknaden behöver varandra. Deras långa samarbete har varit framgångsrikt. EU-kommissionen vill se gemensamma riktlinjer för flexibilitet och trygghet i Europa. Om Sverige ska kunna hitta en egen lösning som passar våra förutsättningar så måste facket och arbetsgivarna komma överens. Det handlar om hur Sverige ska kunna möta globaliseringens utmaningar.
Ökad flexibilitet på arbetsmarknaden innebär inte något systemskifte. Det kan röra sig om relativt små förändringar av arbetstider, provanställningar och turordningsregler.
LO verkar ofta tolka den svenska modellen som en garanti för att arbetsmarknadens regler inte ska förändras. Men förändringar är nödvändiga. Den svenska modellen är att se det - och mötas på halva vägen.