Tanken på en enstatslösning för israeler och palestinier har väckts på nytt av bland annat palestiniernas chefsförhandlare Ahmed Qurei.
Det skulle innebära att den palestinska myndigheten löses upp, att palestinierna ger upp sina territoriella krav och i stället kräver fullt medborgarskap i staten Israel.
För många israeler vore det en mardröm - inte minst eftersom den palestinska befolkningen inom ett årtionde skulle utgöra majoritetsbefolkningen i en sådan statsbildning.
Men det finns också vänsterintellektuella israeler som är för en sådan lösning - en stat med två nationer som lever i fred.
Är det en realistisk tanke?
Nej. En majoritet av befolkningen på båda sidor vill ha en tvåstatslösning. Det är också den sittande israeliska regeringens linje, vilken delas av stora delar av det internationella samfundet.
Staten Israel vill inte till något pris se en enstatslösning enligt palestinsk modell. Det skulle bli en total kollision med de högerkrafter som fortfarande propagerar för en helt judisk stat från Jordanfloden till Medelhavet. Ur Israels perspektiv innebär en sådan lösning också en svårhanterlig säkerhetsrisk.
Hur ska då talet om en enstatslösning tolkas?
Det kan röra sig om taktik. Kanske vill Ahmed Qurei öka trycket i de tröga fredsförhandlingarna genom att påpeka att det bara finns ett realistiskt alternativ till en tvåstatslösning: fullt israeliskt medborgarskap för alla palestinier.
Det utmanar idén om en judisk enstatslösning. För hur tänker sig egentligen den israeliska högern en sådan lösning? Ska palestinierna rensas ut, deporteras - eller vad? Kanske bara vägras medborgarskap? Svaret är okänt. Ändå har den orimliga tanken på en judisk enstatslösning beklagligt nog en del anhängare i Israel.
Men talet om en israelisk-palestinsk stat är mer än ett taktiskt utspel. Det är ett uttryck för en djupt känd desperation. Trots att många palestinier vill se en tvåstatslösning visar en aktuell undersökning att 75 procent av dem inte längre tror att den går att uppnå.
Förhandlingarna tycks inte gå framåt. Under tiden fortsätter de israeliska bosättningarna att breda ut sig på Västbanken. Den mur Israel håller på att uppföra runt och inne på det ockuperade territoriet byggs till i expressfart.
Lägg till det en dubbel ledarskapskris: I Israel för att det är oklart om Tzipi Livni kommer att kunna bilda en handlingskraftig regering. På den palestinska sidan för att Mahmoud Abbas rätt att sitta kvar efter årsskiftet 2009 förnekas av Hamas.
Den palestinska myndigheten är djupt ifrågasatt bland vanliga palestinier, eftersom deras situation knappast någonsin har varit sämre. Ekonomin och infrastrukturen är i ruiner. Det finns inga jobb och ingen sjukvård. Många anser att korruptionen inom Fatah är ett av skälen.
Men att lösa upp den palestinska myndigheten ökar förmodligen bara kaoset. Och det leder knappast vidare mot en tvåstatslösning - vilket fortfarande är den enda realistiska vägen framåt.