En miljard kronor. Så stor är summan av alla obetalda studieskulder som ligger hos kronofogden idag. På tio år har studieskulderna som inte betalas tillbaka mer än tredubblats, rapporterade DN i går.
Den tuffare avbetalningstakten i dagens studiemedelssystem, som infördes år 2001, är en anledning. Många som råkat hamna i skarven mellan det gamla studielånssystemet och det nyare studiemedelssystemet har dessutom problemet att de betalar av dubbelt, på båda lånen samtidigt. Alternativet är att lägga ihop skulderna och betala av de "gamla" lånen, som tagits under ofördelaktigare villkor, enligt det nyare systemets snabbare takt.
Men den huvudsakliga anledningen är helt enkelt att det blivit svårare för akademiker att hitta ett arbete. Och när det är ont om pengar till mat och hyra väljer många att inte prioritera inbetalningarna till CSN.
Numera tvingas många nyutexaminerade till och med söka socialbidrag, eftersom de inte har kvalificerat sig för a-kassa och inte hittar någon annan försörjning. Tendensen att allt fler går från studier till socialbidrag märks också i Linköping.
"Den här gruppen fanns inte för bara några år sedan", säger Maria Sjöberg, verksamhetschef vid sociala förvaltningen i Linköping. Tidigare rörde det sig om "ytterst enstaka fall", men under de senaste tre-fyra åren har förvaltningen sett en märkbar ökning.
Konstnärer och journalister hör till dem som har svårast att hitta jobb. Men arbetslösheten har ökat också för dem som till exempel läst utbildningar inom IT och kommunikation, data och biologi.
I juni visade en Saco-undersökning att antalet arbetslösa akademiker har fördubblats mellan 1994 och 2005. Det finns nu över 60 000 arbetslösa med minst två års högskoleutbildning.
En del av arbetslösheten maskeras också i och med att många fortsätter att studera, trots att de egentligen vill arbeta. Ytterligare en grupp akademiker arbetar i yrken de egentligen är överkvalificerade för.
Risken är att värdet av en högre utbildning devalveras.
För blivande studenter idag är det viktigt att inse att studierna är en stor investering. Det finns inga garantier för att en akademisk utbildning leder till en säker framtid.
Samtidigt finns det mycket att göra för att förbättra situationen.
Att ge högskolorna en större andel fasta resurser -- istället för att låta studenternas prioriteringar styra kursutbudet -- skulle till exempel kunna minska benägenheten att starta trendiga utbildningar som är kortsiktigt populära hos studenterna.
Arbetsförmedlingarna borde konkurrensutsättas. Idag är förmedlingarna ofta dåliga på att bemöta den växande skaran arbetslösa akademiker.
Men den viktigaste åtgärden för att på längre sikt få fler akademiker i arbete är att satsa på en politik som förenklar för småföretagen och gör det mer fördelaktigt att nyanställa.
Visst behöver Sverige fler akademiker. Men för att deras framtid skall bli ljusare behövs också fler entreprenörer.