Det går bra för Linköping, riktigt bra. Munterheten gick inte att ta miste på hos kommunledningen med kommunstyrelseordförande Paul Lindvall (M) i spetsen. Redan innan KS började hade Lindvall gått ut på Facebook och radat upp exempel på vad kommunens stora överskott ska gå till.
Det är förstås glädjande att det går så bra för Linköping. Det är bra att det finns marginaler så att kärnverksamheterna kan fungera tryggt och det finns utrymme till satsningar inom fritidssektorn, till exempel.
Utrymme finns det i Linköpings budget, och mer därtill. Och det är här kritiken mot kommunledningen måste komma. En kommuns ekonomi är inte som ett företags i den mån att ju högre vinst desto nöjdare ägare. Kommunen har inga ägare – mer än dess invånare. Och när Linköpingsborna betalat in så mycket i skatt att Lindvall och övriga kommunstyrelsen har nästan 400 miljoner extra kronor att röra sig med, är det dags för återbäring.
Senast i februari i år ställde Corren krav på skattelättnad för Linköpingsborna, efter att Svensk kommunrating klassat argumenten för en sådan som nästan pinsamt höga. Paul Lindvall (moderat och ledare för ett borgerligt styre, tål att påpekas) viftade bort det hela med att ladorna aldrig kan bli för fulla - man vet aldrig vad framtiden bär i sitt sköte, ungefär.
Det är visserligen sant och vore klokt resonerat – förutsatt att kommunens ekonomi skulle skötas som ett företags, eller en familjs. Men en kommun har inte rätt att beskatta sina invånare för en tid som eventuellt kan komma. Rådande balanskrav innebär att kommunen ska ta ut så mycket i skatt från sina invånare som behövs för att täcka för nödvändiga kostnader, med utrymme för viss sömsmån. Linköpings pluskonto är dock på tok för stort för att rymmas inom det begreppet. Och det i lågkonjunktur.
Det går inte att ha några större invändningar mot investeringarna som politikerna planerar att lägga delar av överskottet på. Kompetensutveckling av personal, med fokus på den i skolan och förskolan, är den absolut största posten. Sedan ska kommunen lägga 30 miljoner i en social investeringsfond som ska finansiera olika projekt som ska hjälpa barn och unga med olika typer av svårigheter. Angelägna saker, inget snack om saken.
Men respekt för Linköpingsbornas skattepengar är också angeläget. I inledningen till 2013 års budget beskriver Paul Lindvall framtida års skatteintäkter som ”osäkra”. Samtidigt ska kommunen lägga 15 miljoner kronor på att fira att den i år kommer att bli 150 000 invånare stor.
Är det något som säkrar skatteintäkter så är det höjda invånarantal. Och är kommunledningen så säker på att 150 000-strecket kommer att passeras att man utlovar en hejdundrande fest, kan skatteintäkterna inte ses som särskilt instabila. Å andra sidan lockas knappast fler invånare och företagare till kommunen av en partyinbjudan. Lägre skatt är däremot en mer frestande morot.