Regeringen har lyckats öka drivkrafterna till arbete genom att öka marginalerna mellan de som jobbar och de som inte gör det. Fler människor kom ut på arbetsmarknaden, men alla fick inte arbete. Med den ekonomiska krisen följde högre arbetslöshet. Nu hyllas Sverige internationellt och Anders Borg ombeds dela sina makroekonomiska hemligheter med världens finansministrar. Ändå biter sig arbetslösheten fast. Anställningarna följer inte ekonomins uppgång.
Moderaterna har hårdnackat vägrat att rucka på den svenska modellen. Ingångslöner och turordningsregler är heliga kor som står i vägen för några av de svagaste grupperna på arbetsmarknaden: Unga och invandrare. I samma veva som Moderaterna gick in i sin metamorfos tycks ett heligt löfte till LO ha getts. Trots det går Wanja Lundby-Wedin och Co fortfarande på i ullstrumporna om att nya Moderaterna är samma gamla högerspöke som bara väntar på att rasera allt som facket och Socialdemokraterna byggt upp.
Samtidigt råder konsensus över blockgränsen om en flexiblare arbetsmarknad. S vill uppnå det framför allt genom fler utbildningssatsningar och chanser för människor att skola om sig. Gott så, men det räcker inte. Det finns dock mer att göra än att luckra upp Las. För att företagen ska kunna skapa jobb måste det bli mer lönsamt. Skatter och arbetsgivaravgifter sätter käppar i hjulen. Men inte heller här vågar Moderaterna utmana. Maud Olofsson har varit inne på det, men inte ens belönats med några vilda fackliga protester. Det behövs inte när Borg stoppar henne.
Men kanske börjar det mullra i de interna leden. I fredagens Corren krävde riksdagsledamöterna Betty Malmberg (M) och Eva Bengtson Skogsberg (M)att de osynliga skatterna - moms och arbetsgivaravgifter - avslöjas. Och i senaste numret av Fokus pekar Nima Sanandaji, vd för tankesmedjan Captus, på samma sak. Han tror att om människor blir mer medvetna om vad det faktiskt kostar att anställa, i lön, skatt och arbetsgivaravgifter, skulle fler välkomna reformer på området. Att välfärdens kärna inte hotas utan kan säkerställas av sänkta skatter har regeringen redan visat. Ändå lider M av skattesänkarskräck på arbetsmarknadens efterfrågesida.
Om de mindre borgerliga partierna och för all del också S menar allvar med sin välvilja gentemot småföretag så bör de sätta press på Moderaterna. De flesta företagare tillhör inte LO:s utpekade maktelit. Men företagare är heller inte vilka människor som helst, de är de riktiga jobbskaparna. Det är dags för dem att märka att en borgerlig regering sitter vid rodret.
Den som löser upp knutarna som hindrar företagen från att anställa förtjänar att vinna valet 2014.